helgen har ja såklart spenderat med världens underbaraste älskling :) <3

riktigt mys pys (A) :D höhö!

Jaaaadå, imorn äre dags för psykologen igen, just nu känns de bara meningslöst att gå dit, för jag vet om att jag bara kommer må sämre när jag har varit där.. gör de varenda gång. antar att det är för att man drar upp alla känslor där igen och eftersom ja bara träffat henne några gånger så måste jag ju dra upp hela livet typ än en gång..

vi har dragit upp så mkt vi hunnit med redan..

Hon frågade typ hur länge jag varit deprimerad osv..

Så vi fick börja från det att jag va 13 och fortsätta upp till nu liksom.

Jag fattar bara inte varför jag måste dra upp allt ända sen dess nu också.

Men hon påstår att det är viktigt för depressionen kan delvis bero på att jag inte rätt upp alla känslor sen dess.

Men jag vet ju själv att depressionen jag har idag har ingenting med den jag hade då att göra..

jag har iofs varit deprimerad till och från ändå sen dess, men tycker nog det är viktigare att bearbeta det som hänt nu och det som liksom fått depressionen att återuppstå..

 Jag förstår mig inte alls på depressioner..

Ena dagen kan allt vara hur bra som helst och jag mår jätte bra och är riktigt lycklig över livet liksom, som typ när jag är med Lelle, då känns allt sådär riktigt bra och jag känner mig sådär riktigt lycklig..

Men så fort jag inte är med honom kommer ångesten igen och man börjar tänka på allt..

Jag vet att jag ska försöka låta bli att tänka, men kan inte låta bli..

Senaste tiden har jag tänkt jätte mkt på Charlies bisättning och på när jag fick reda på vad som hade hänt..

Då kommer alla dom känslorna som riktigt river sönder en inuti..

Jag önskar att jag kunde stänga av alla dom tankarna som känns obehagliga som väcker starka negativa känslor..

Och istället bara tänka på allt positivt som jag och Charlie gått igenom,

tänka på alla roliga grejer vi gjorde ihop..tänka på alla fina stunder vi hade, alla lycklig stunder liksom!

Men t.o.m det har börjat göra ont..

Förut älskade jag att tänka på sista gången vi var ute på krogen tillsammans, nu gör det bara ont, för jag saknar den kvällen, önskar att jag kunde få den kvällen i repris..

Var och käkade där på underbar (som krogen heter) med mamma o martin för en tid sedan, det var första gången jag gick dit där efter att jag och charlie hade varit ute där.. det kändes jobbigt även om inte själva klubben var öppen utan det var ju bara servering där då.. men det var så mkt känslor som kom tillbaka.. hade gjort vad som helst för att få den kvällen tillbaka.. för ja minns nu, grejer jag inte tänkt på förut, som liksom kommer tillbaka nu.. han sa den kvällen att han inte mådde bra..han berättade grejer, ja jag kan inte ens skriva dom här.. för dom ger mig såna skuldkänslor så det finns inte.. det enda jag kan säga är att jag borde tagit honom på allvar den kvällen, inte trott att han bara pratade för att han var full.. han sa inte direkt ordagrant att han skulle ta livet av sig.. men han sa att det var sista gången vi gick ut ihop.. jag förstod inte då vad han menade och jag trodde ju att han bara typ skoja om något.. men nu förstår jag.. :/ 

puss o kram

Livet är inte alls vad det en gång var.

Det gör så ont att veta vad jag kunde haft om du bara stanna kvar hos oss.

Att få smaka på lyckan och sen hastigt förlora den igen.

Lycka för mig var du, casper o matilda, ni har alltid varit nr1 i mitt liv.

Jag önskar att vi fick behålla dig här hos oss.

Men nu står vi kvar, 3 syskon kvar, tomma, förvirrade, rädda och ledsna.

För jag vet, även om Casper o Matilda kanske inte pratar så mycket om det just nu att dom saknar dig precis lika mycket som jag gör.

jag tror att dom ibland är rädda för att prata om dig för att dom är rädda att vi andra ska bli ledsna, för ja vet att dom vill att vi ska va glada o le

och jag försöker verkligen varendra gång dom är inärheten, att vara glad, att skratta och låtsas att allt är okej även om det gör så oerhört ont inom mig.

Du var en lika underbar storebror till dom, som du var en lillebror till mej.

Dom har förändrats, jag ser det på dom, dom har precis som jag ganska svårt att skratta ibland, dom blir ledsna ibland.

 Jag är så himla glad för att jag har dom i mitt liv, Casper o Matilda,

dom får en att fortsätta orka, man vill liksom orka för deras skull, för att finnas där för dom! Jag älskar dom så himla mycket och det vet jag att du också gjorde!

Jag önskar att jag kunde ta bort deras smärta, att jag liksom på något vis kunde skona dom från det som hänt.

Bland de värsta som finns är att se hur ledsna dom är, att dom är rädda o förvirrade liksom..

Men dom kommer växa upp o bli 2 helt underbara människor, det bara vet jag! <3

Jag hoppas Charlie, att du har det bra där uppe, att du tittar ner på oss ibland och att du ser till att inget ont händer Casper o Matilda, ja jag hoppas att du vakar över dom och följer varje steg dom tar!

Vi allihopa älskar och saknar dig Charlie<3

puss o kram

Oj oj oj....redan tisdag IGEN, haha, känns som de är tisdag alltid tycker ja :P

Nej kanske inte egentligen, men men..

Oooohlalaaaa idag ska ja åka till älsklingen miin :D <3

sooom ja längtar tills ja e hos han, saknar honom varenda minut ja är ifrån honom! Det är helt fantastiskt hur bra han får mig att må :)

Skulle ju vart på öppenpsyk idag, men hon ringde o lämnade återbud, hade tydligen blivit sjuk..inte mej nåt emot, då slipper ja och kan lägga min tid på nåt annat ist..det är ju inte direkt så att jag inte vill gå till psykologen, men vissa dagar mår man bra och då vill man inte fördärva dom genom att gå dit o dra upp en massa känslor o så..

Sen andra dagar är det hur skönt som helst att komma dit o lufta tankarna,

det är liksom skönt att veta att det vi pratar om stannar i det rummet liksom och eftersom hon och jag inte har nån personliganknytning till varandra kan jag säga precis vad jag vill och behöver inte tänka mej för innan jag pratar..

Näpp näpp, nu ska jag hoppa in i duschen oooh bli snygg tills ja ska till älsk :D

pusssssssss o kraaaaaam!

Ibland önskar jag att telefonen skulle ringa,

eller ja att Du ringer.

Att du förklarar vad jag gjort för fel eller bara ber mig hälsa på.

Du kan inte se, kan inte förstå hur ont det gör att gå

från att ha varit daddysgirl till föräldralös.

För det är så det känns i mitt hjärta,

som om du lämnat mig, svikit mig.

Efter alla löften du gett och du kan inte ens fråga; hur jag mår?

Jag tänker inte ljuga mer, tänker inte låtsas att allt är bra.

Allt är långt ifrån bra och jag önskar att allt var annorlunda.

Jag önskar att du kanske slutade med vissa saker,

eller iallafall begränsade dom lite.

För jag ser, jag ser hur du mår och jag svär även om ja inte träffar dig nu,

så känner ja i mitt hjärta precis hur du mår.

Jag känner hur ont det gör i dig, att du faktiskt saknar mig även om du är för stolt för att erkänna det, jag känner det; för jag känner precis samma sak. Skillnaden på oss är att jag bryr mig inte längre om min stolthet, jag vet att det finns viktigare saker här i livet än just det.

Jag vet att Charlies död har förändrat dig, att du förlorat en del av dig själv,

men låt inte mig förlora min pappa också, räcker det inte att jag förlorat min bror? Min bror, din son, vår guldklimp!

Pappa, jag vet att saknaden förgör dig, att den äter upp dig innefrån; för den gör precis samma sak med mig.

Men du sa, ja du lovade faktiskt; att vi alla skulle finnas där/här för varandra.

Hur tror du jag känner? Hur tror du jag mår och tänker?

När du först inte ringde mig alls när jag låg på sjukhuset, sen ringde du 2ggr, efter det har du inte hört av dig mer, nästan ingenting på flera månader.

Jag tänker inte låtsas längre, tänker inte låta folk tro att vårt liv är en saga, eller kanske är det just precis vad det är föresten, en saga som bygger på lögner isf. För utåt sett ska allt se så bra ut, utåt sett existerar inget mellanrum mellan oss, men här i min verklighet här är jag ganska så bortstött känns det som.

Och värst av allt är nog, att jag inte har en aning om vad jag gjort för fel.

Du säger eller ja Lillan säger, att jag sårat dig djupt; vad är det då jag gjort?

För ända felet jag kan se det är att jag lever istället för Charlie.

För ibland är det så det känns, att det hade varit bättre om det var jag som gick, jag som alltid ställer till problem för alla.

Charlie gjorde aldrig det, han förtjänade livet så mycket mer än vad jag gör.

Åh jag önskar verkligen jag kunde få byta plats med honom,

men jag vet ju om att det inte går....

Såå nu var helgen över eller ja snart ialf..

Halva helgen spenderades med älskling, resten har ja bara umgåtts med min syskon..

Imorron äre massa samtal som ska ringas, ungdomsmottagningen, läkaren osv..

Missade tiden hos min läkare förra veckan..DUKTIGT Emelie, duktigt!

Oooh vi är bjudna på barndop :D Hos bästaste vännen Carro,

hennes lilla Amanda ska döpas :) ååh ser framemot det,

älskar redan lilla Amanda fast att ja knappt träffat henne hehe.

Men hon är Carros lilla flicka ju, då kan man inte annat än älska henne, jag lovar jag har aldrig sett en så söt bebis förut helt otroligt söt är hon!

Happ happ, dags att gå till psykologen igen på tisdag, kuligt kuligt..eller inte, men det sägs att det är värt det i slutändan och hon ja pratar med verkar helt OK faktiskt.

fiiii va ja saknar min älskling nu :( läääängtar tills vi kan flytta ihop, så vi kan va tsm alltid :) love love love<3

Ehm idag har mamma o martin nån slags "göra iordning huset dag" mamma städar,martin o en vän till han bygger rummet i källaren och Lena målar trappan..

hum vad gör ja då? Sitter här ;D haha

fast ska nog snart gå o plocka iordning på mitt rum..ska göra massa mys där inne tror ja :) just because i have nothing else to do :P

pussss o kraaam o nyp i stjärten på älsk ;D <3

alltså snart borde det vara vår liksom..solsken o härligt..

men NEJ vi får snö snö snö o mera snö ist =(

fiifaan, vill ha sommar nu!

Hatar när det är så här jävla kallt ute =/ man kan ju inte göra nånting alls likom...

Men men, Charlie hade älskat det :) ialf dom dagarna han inte hade jobbat<3

nu ska ja plocka lite på rummet o göra mig iordning..seeen :D :D haha!

mmm..fördröjer tid här bara medans ja väntar på att kaffet ska bli klart, och ska ja va ärlig tror ja redan det är klart :P jag är helt enkelt bara för lat för att gå o kolla så drf väntar jag ett litet tag till så kan ja va hundra på att det är färdigt :) kaffe förgyller livet :D det cigg o älskling så hade ja klarat mej på en öde ö i hundra år :D haha

pusssss heej *

när de gör ont -här- inom mig,

hur ska jag förklara för er då?

att jag ibland önskar att ni inte brydde er om mig, att ni inte älskade mej,

för allting hade varit så mycket lättare då.

-titta på mig!

ser ni verkligen inte att jag egentlige gett upp för längesen?

Att smärtan liksom har förgjort mig?

min saknad, min längtan och ja alla mina känslor dom liksom river

sönder mig inombords.

Ta nu inte detta blogginlägget på felsätt, jag försöker bara skriva bort en ångestattack, jag hatar när dom kommer.

Det är liksom aldrig någons fel, jag har ingen jag kan skylla min ångest på.

och den kommer alltid fram när jag minst anar det, iofs har hela denna dagen varit ganska jobbig..

Har vart oerhört trött (men ändå kan jag inte somna nu)

Jag hatar att ångesten kommer såhär, att den i perioder är starkare, liksom intensivare.. jag hatar när den får mig att känna att jag inte hör hemma nånstans, att jag liksom inte är värd någonting, jag vet aldrig var ja ska ta vägen när dessa känslorna kommer.

Jag vill bara så gärna få bort all denna smärtan, de liksom kryper i hela kroppen på mig, skakar o gråter, slår på mig själv ihopp om att smärtan då ska gå över, vill riva sönder så att det ialf slutar göra så ont där inne i mej.

kanske kan jag då få smärtan till att bli ytlig istället.

psykologen sa; skriv, skriv när du känner att ångesten kommer..

Men det hjälper fan inte, nej inte nånstans....

fick en bok av mamma idag; överlevnads handbok -för dig som verkligen behöver en (om unga med självmordstankar.)

Såå i dagens blogg tänker jag citera lite grann från boken!

"myter om självmord"

Den som pratar om självmord kommer inte att göra det:

-Så gott som alla som gör ett självmordsförsök har i förväg signalerat vad som är på gång. De flesta som har självmordstankar kommer däremot inte att gå så långt som till självmordsförsök. Slutsatsen är att signalerna om självmord alltid måste tas på allvar.

Den som försöker ta livet av sig måste vara psykiskt sjuk:

-Bara för att en person har självmordstankar eller försöker ta sitt liv betyder det inte att han eller hon är psykiskt sjuk.

De flesta som tänker på självmord är inte sjuka.

Däremot står de alltid under en enorm psykisk press - är förtvivlade och inte sällan deprimerade.

Det handlar om människor - som precis som du och jag - av någon anledning under en tid känner sig isolerade, desperata, olyckliga och ensamma.

Det finns många negativa känslor och fördomar kring psykisk sjukdom i samhället.

Därför kan det vara svårt för någon som har självmordstankar att berätta om dom just på grund av rädsla att betraktas som sjuk.

Människor som lider av psykiska sjukdomar, som till exempel schizofreni eller klinisk depression har en betydligt högre självmordsfrekvens jämfört med normalbefolkningen.

Men de är ändå i minoritet av dom som försöker ta livet av sig.

Om någon verkligen har bestämt sig för att dö så kan inget hindra honom eller henne:

-Det är inte sant.

Även den som mår riktigt dåligt och har allvarliga självmordstankar är kluven inför sitt beslut. Ambivalensen är ofta stor och kan ge ig uttryck i tvära kast - å ena sidan dödslängtan,å andra sidan förtvivlan och kämparvilja.

De flesta vill inte dö. de vill få slut på sitt lidande. om andra alternativ blir möjliga kommer de att välja livet.

85-90 procent av dom som gör allvarliga självmordsförsök tar inte senare sitt liv. Det betyder att även de mest allvarliga självmordstankar kommer att klinga av om den drabbade får hjälp.

Människor som tar livet av sig är sådana som är ovilliga att söka hjälp:

-Det stämmer inte. De flesta som begår självmordshandlingar har aktivt sökt hjälp innan och på olika sätt signalerat sitt tillstånd.

Man ska inte tala om självmord - för då kan någon få idén:

-Du ökar inte risken för självmord genom att tala om det.

Tvärtom är det troligare att du minskar den genom att öppna en kanal där den som mår dåligt får möjlighet att lufta sina tankar.

Den som tar livet av sig har oftast tänkt igenom beslutet noggrant:

-Myten om den genomtänkta filosofiska självmordet är just inget annat än en myt.

undersökningar visar att de flesta självmordshandlingar sker under stark psykisk press, under påverkan av droger och i en svår livssituation. Inte sällan är självmordsförsöken impulsiva och sker innan personen hunnit med att bedöma sitt situation rationellt.

Här följer en lista på nummer du kan ringa om du själv har självmordstankar eller om någon i din närhet har det.

Eller om någon i din närhet har begått självmord o du behöver någon att prata med:

BRIS

Barnens rätt i samhället

www.bris.se

hjälptelefon: 0200-230230

BUP

Barn- och ungdomspsykiatrin i sthlm

www.bup.nu

(här finns bland annat länkar till de flesta landstings BUP.mottagningar)

Riksorganisationen SPES

(suicidprevention och efterlevandes stöd)

www.spes.nu

jourtelefon 08-345873

Rädda barnen

www.rb.se

telefon 08-6989000

Jourhavande Präst

telefon 112

Jourhavande kompis

(röda korsets ungdomsförbund)

telefon 020-222444