jobba imorron, uscha de betyder att ja blir tvungen att gå upp vid 5 för börjar vid 6 :/ iiie hatar tidiga morgnar :O !!!!!!

Ooh sen blire ams på eftermiddagen..

Denna dagen har varit hur seg som helst, kunde knappt sova inatt så vaknade skit sent, vilket resulterar i att hela dagen är förstörd o jag är aaas trött o kanske något grinig haha.

jaja, eftersom det inte hänt nåt idag har jag absolut inget vettigt att skriva!

----------------------------------------------------------------

Älskling!

Om du såg dig själv ur mina ögon

skulle du se hur betydelsefull o älskad du är,

du skulle se hur vacker o speciell du är,

att du är den som har den största delen i mitt hjärta.

Jag trodde inte att kärlek som den jag känner för dig var möjlig,

för hur kan man älska en människa mer än själva livet?

Hur kan prioritera en person före allt annat här i livet?

Du liksom lyser upp hela mitt liv,

du får mig att kunna skratt igen,

att kunna känna lycka igen.

DU får mig att känna mig älskad.

Jag har ofta tvivlat på livet,

men aldrig på oss.

Och nu när du är mitt liv,

finns det heller inga tvivel kvar.

Jag vill leva,

leva vårat liv, 

tillsammans,

du o jag!

ta min smärta, ta bort den härifrån, förgör den, få den att aldrig komma tillbaka mer.

Faan, jag hatar dessa jävla attacker som gör att allt känns så jävla skit.

det gör ont i varje del av kroppen, vet inte var man ska ta vägen, samtidigt vill ja inte prata med någon men ändå vill man bara skrika ut hur FEL allting är.

Skrika ut: HEJ TITTA PÅ MIG, SER DU MIN SMÄRTA, KAN DU HELA MIG???

Hur gör man för att bli hel?? för att må bra igen??

För att slippa känna denna enorma tomheten, känslan av att vara övergiven fast att man egentligen har hur mycket människor som helst runt omkring sig som bryr sig.

Slutar man nånsin känna sig ensam när man mist någon som står en så nära??

Jag saknar dina kramar, jag saknar hur du kunde få mig att le hur ledsen jag än var, jag saknar hur du sa; "Men vi är ju inte som alla andra, vi är lite bättre"

jag saknar din röst, jag saknar allt som är/var du!

försvinner min smärta nånsin?? jag är så trött på att känna såhär, är så trött på dessa attacker av panikångest. 

och allt som händer runt omkring gör inte precis saken bättre!

jag saknar att när som helst kunna åka till din grav..

Jag saknar fan...saknar dig hela tiden bara mer o mer...<3

Jag har funderat rätt mycket inatt..

Försökt tänka ut vad det är jag gjort dig pappa?

Jag vet inte riktigt men kanske är det bara så att jag påminner dig för mycket om Charlie? Att det gör ont att se mig för du ser då hans ögon, hans leende, hans tänder osv för jag vet ju hur lika jag och Charlie faktiskt är.

Men sen och andra sidan tänker jag att då borde det väl ändå vara så att du tyckte det var skönt att se mig, att det liksom finns något av Charlie kvar..

Jag vet inte, det enda jag vet är att det gör oerhört ont i mig att det är såhär..

För jag önskar att du eller ja ni aldrig hade betet er som ni gjorde den där kvällen och att allting var bra nu.

Men tydligen har jag gjort nånting, vet bara inte vad..

Kanske är det bara så att ni tycker att jag inte passar in i ert liv längre?

Jag vet inte, men det är mycket tankar som går i ens huvud faktiskt.

När det nu blev såhär helt utan anledning enligt mig.

Men men, jag hoppas att du har det bra pappa!

-------------------------------------------------------------------

Snaart äre ny månad o allt ju :)

Ohh hm undrar vad som händer i mars?

Joo mamma fyller år ju och sen äre prisutdelning i skyttet ju :)

och sen vet jag faktiskt inte riktigt ännu, men aah det kommer vi säkert på.

Jag är så himla sugen på att åka iväg nånstans, behöver verkligen inte vara utomlands eller så, men bara komma bort härifrån ett tag, det hade varit jävligt skönt faktiskt!

puss o kram*

fattar inte hur du orkar?

alla dessa lögner..de sjuka är att jag tror på dig, varenda jävla gång tror jag på dig..nog mest för att jag verkligen vill och önskar att det du säger är sant,

men varje gång blir jag överbevisad, att jag har fel..att jag aldrig skulle ha trott..men jag vet inte..eller skitsamma, jag vet ingenting längre..det gör ba så ont liksom..kan inte förklara hur de känns inom mig faktiskt..

ajja...får se om ja orkar skriva här på ett tag, vet faktiskt inte just nu, ni får hålla utkik helt enkelt..

ha de 

sitter hemma o lyssnar på mina små syskon som är oerhört rastlösa :P

haha..roliga dom kan va, men något trött i huvudet blir man!

wiiie wiiie måste berätta föresten :D jag vann skyttet i damklassen :D

Såå nästa år blire stående skytte för min del, hoppas de går lika bra ;D

men klaaart de gör, är man bäst så är man ;)

och ikväll blire klubbmästerskap, i hope it will go well :D

nee nee, nu ska ja strax hoppa in i duschen o hoppas på att ja blir lite piggare, sov kaaasst inatt.

puss på det*

idag är en jobbig dag..eller ja natt ska ja väl säga kanske.

vet inte varför, men tankarna har satt igång igen.

 hörde en låt innan på radion, vet inte va den heter..

men börja gråta direkt, de är sjukt jobbigt när man väl börjar tänka, för de är så svårt att sluta igen då.

jag saknar han så fruktansvärt mycket nu och jag kan t.o.m inne i huvudet höra hans röst o hans underbara skratt, det är som musik, men det skär i hjärtat..

 --------

Jag förstår inte, när jag ser på mig själv i speglen ser jag inte alls samma person som du säger att du ser i mig.

Jag förstår inte hur du kan säga att jag är vacker?

När det ända jag ser är en trasig person, med tårar längs kinderna.

Ögon tomma av alla frågor utan svar, ett ansikte förvridet av sorg.

Jag ser ett hjärta som gått i tusen bitar.

En flicka som mist sitt leende o sitt skratt.

Jag ser en flicka som förut glänste, kunde lysa upp ett helt rum,

men som nu endast skänker skuggor var än hon sätter sin fot.

Hon log alltid så vackert, men jag undrar var tog leendet vägen?

Hon ser så tom ut, så rädd, förvirrad och vilsen ut.

Kommer hon nånsin hitta tillbaka?

ibland faller ja samman o undrar hur jag ska resa mig.

fumlar efter något att hålla i, men mina utsträckta händer finner inget att fånga.

ibland är jag rädd, så himla rädd.

undrar var livet tänker föra mig och hur mycket jag är tvungen att förlora

innan jag når fram till min egen sista dag.

jag är inte längre rädd för döden, nej den skrämmer mig inte alls.

det som skrämmer mig är, att människor i min närhet kanske blir tvungna att gå innan mig, att jag ska bli lämnad ensam kvar.

för jag vet att detta livet är verkligen ingenting för mig, om en del människor inte längre finns i mitt liv.

jag vet att jag så lätt kan ge upp och jag vet att jag en dag kommer göra det

om jag blir tvungen att förlora mer, för min gräns är nåd och jag tänker inte acceptera mer förluster i mitt liv.

jag vill nu bara blicka framåt, se ljust på allt som komma skall.

men det är svårt, när man i ryggen har allt det som hänt förut.

jag vet att livet kan vända på bara en sekund,

att det kan gå från ljust till mörkt på bara en minut.

allas liv förändras på ett eller annat sätt varje dag som går,

men jag tycker nog mitt har förändrats tillräckligt nu, låt det vara som det är just precis nu.

för jag klarar inte av att förlora mer som jag älskar nu.

hur kan du vara så säker på att folk som säger att dom älskar dig verkligen älskar dig?

Jag menar i en ytlig o falsk värld, hur ska du veta?

Du kanske inte alls är speciell, kanske bara är en i mängden..

Folk du knappt aldrig träffat, kan säga att dom älskar dig,

hur fan kan dom älska dig när dom inte känner dig?

Då är det inte DIG dom älskar utan bara den personen dom sett, dvs ditt utseende..

Förstår inte varför folk ska va så falska.. Älskar du inte någon så fine, låt bli att säga nåt alls då istället för att ljuga o säga att du gör det..

Dessa tankarna har ingenting och göra med mitt liv, eller människor i mitt liv,

satt bara o funderade lite allmänt liksom..

puss o kram