Livet är inte alls vad det en gång var.

Det gör så ont att veta vad jag kunde haft om du bara stanna kvar hos oss.

Att få smaka på lyckan och sen hastigt förlora den igen.

Lycka för mig var du, casper o matilda, ni har alltid varit nr1 i mitt liv.

Jag önskar att vi fick behålla dig här hos oss.

Men nu står vi kvar, 3 syskon kvar, tomma, förvirrade, rädda och ledsna.

För jag vet, även om Casper o Matilda kanske inte pratar så mycket om det just nu att dom saknar dig precis lika mycket som jag gör.

jag tror att dom ibland är rädda för att prata om dig för att dom är rädda att vi andra ska bli ledsna, för ja vet att dom vill att vi ska va glada o le

och jag försöker verkligen varendra gång dom är inärheten, att vara glad, att skratta och låtsas att allt är okej även om det gör så oerhört ont inom mig.

Du var en lika underbar storebror till dom, som du var en lillebror till mej.

Dom har förändrats, jag ser det på dom, dom har precis som jag ganska svårt att skratta ibland, dom blir ledsna ibland.

 Jag är så himla glad för att jag har dom i mitt liv, Casper o Matilda,

dom får en att fortsätta orka, man vill liksom orka för deras skull, för att finnas där för dom! Jag älskar dom så himla mycket och det vet jag att du också gjorde!

Jag önskar att jag kunde ta bort deras smärta, att jag liksom på något vis kunde skona dom från det som hänt.

Bland de värsta som finns är att se hur ledsna dom är, att dom är rädda o förvirrade liksom..

Men dom kommer växa upp o bli 2 helt underbara människor, det bara vet jag! <3

Jag hoppas Charlie, att du har det bra där uppe, att du tittar ner på oss ibland och att du ser till att inget ont händer Casper o Matilda, ja jag hoppas att du vakar över dom och följer varje steg dom tar!

Vi allihopa älskar och saknar dig Charlie<3

puss o kram