fan, ja hatar denna dagen..hatar,hatar,hatar..

jag orkar verkligen inte med det.

orkar verkligen inte lyssna, bara låt mig va, sluta prata med mig,

sluta bry er om mig så jävla mycket!

usch, jaja, ska väl berätta var all min ilska kommer ifrån kanske.

Jo...jag, mamma o mormor skulle åka till graven som vanligt och göra fint och så, vilket jag mer än gärna gör, jag älskar att vara där..men ensam!!!!

Då säger mormor först; usch det är så hemskt att tänka på att han ligger där under. faan, sluta ja orkar inte höra det.

tror du inte redan att ja tänker på det varenda gång jag är där?

att min bror ligger där under, att han är så jävla nära men att jag ändå inte kan krama han, ta på han, prata med han????!!!

och sen när hon märker att jag blev ledsen över vad hon sa ska hon försöka rätta till det och säger, du ska iallafall va glad för tiden du fick med honom,

och du har iallafall en bror att vara stolt över, han gjorde aldrig några fel.

han var inte som pierre eller eddie.

faan, jämför inte min bror med dom!!!!

och de gjorde bara ännu ondare att höra, för på nåt sätt förstår jag varför pierre tog sitt liv.

och ja jag vet ju varför eddie sitter där han sitter och det rör mig inte i ryggen för han förtjänar det verkligen.

Men Charlie, han var för fin, han borde inte vara död.

Han va för fin för att ge upp och inte finnas mer!

Sen måste ja låtsas att allt är okej, att allt känns bra.

för jag vet att ja inte kan skrika på dig när ja blir arg, för du säger det inte för att vara elak, du tänker bara inte efter innan du pratar.

Ja och sen kom vi hem, då visar mamma minnesboken jag gjort om Charlie..

Då säger mormor en lika dum grej igen;

Emelie du måste gå vidare och sluta vara ledsen, Charlie hade inte velat att du skulle hänga upp dig på det här och vara ledsen.

Jag fattar inte hur du bara kan säga en sån sak till mej???

det låter precis som om du vill att ja ska glömma honom?!

Jag önskar bara att denna dagen inte fanns, att ingenting fanns.

att allting sluta existera!

För jag är så trött på att ha det så här, jag är så trött på att lyssna på alla hela tiden, jag är så trött på att folk försöker trösta mej och sånt för det hjälper inte, det blir bara värre! fattar ni inte det?

jag orkar inte mer, bara låt mig vara ifred, låt mig må dåligt för fan!

min smärta är det ända jag har kvar, låt mig ha den!

låt mig ha den ifred! försök inte skynda på min sorg, låt mig sörja i min egen takt.

låt mig må dåligt, låt mig va ledsen, låt mig skita i allt, låt mig!!!!!

aargh, ja vill bara skrika, slå, slippa!!

alla känslor e som ett krig eller nåt inom mig.

allting bara rör ihop sig och ja väntar bara på en explosion, för ja orkar inte mer. ja orkar verkligen inte ha det så här.

jag vill bara komma bort, bort från alltihopa.

få va nånstans alldeles ensam, där ja kan ägna min tid åt att bara tänka och låta alla känslor rinna av mig och ageras ut.

känner mig helt instängd och fångad.

frihet, jag vill bara känna frihet.

är det såhär det ska se ut framöver? är det dessa känslorna ja ska leva med nu? ska ja för resten av mitt liv känna mig så här instängd?

sluta ställa krav på mig hela tiden!

Ni kräver mer än vad jag klarar av just nu.

ni fattar inte, att bara att gå upp ur sängen på morgnarna kräver så mycket energi o stryka från mig att jag aldrig känner mig riktigt utvilad hur många timmar jag än sovit.

ja hatar att må såhär, ja hatar det, jag hatar det, jag hatar det!!!!!!

ja är så fucking vilse så det finns inte!

hela min själ, hela mitt hjärta, ja allt som är jag vet precis vart jag vill vara

men det går inte, jag kan inte gå dit, steget är för stort och jag kan inte ta det. hjälp mig!