Vad får människor att begå så onda handlingar som mord?
Hur kan en människa som i ett psykiatriskt test är helt frisk,
begå en så fruktansvärd handling som mord?
Hur kan en fullkomligt frisk människa slå två unga människor så illa och med avsikt att skada och sedan bara lämna dessa två människor åt deras öde?
Hur kan man vara så känslolös, att man senare inte ens erkänner sina handlingar?
Hur kan man låta familjer undra vad som egentligen hände deras älskade,
när man vet om vad som hände.
Hur kan man bara låta bli att berätta, bara skita i vilket och anse sig ha rätten att leva ett normalt liv efter sitt straff, när man har gjort en sån sak om man är helt frisk?????
Jag fattar det inte.
Men killen jag pratar om som har utfört dessa handlingar,
var en fullt normal, frisk kille.
Han hade iofs en dålig uppväxt, men ska han få skylla på sin dåliga uppväxt vid en sån handling?
Borde han inte då när han haft en dålig uppväxt själv vilja bli nåt?
Bevisa att han är bättre än vad familjen han kommer ifrån är?
Killen var en helt underbar person som liten, en kille med blondt nästan vitt hår, som en liten ängel såg han ut (men skenet bedrar väl ofta)
Han var ett sånt där busigt barn, man kan jämföra honom med Emil i lönneberga ungefär.
Ett sånt härligt barn liksom.
Han grät om han råkade trampa på ett djur, hatade djurplågeri och var emot allt slags våld, tills den dagen han var i 14 års åldern.
Kanske berodde det på dåligt sällskap?
Han började göra inbrott, misshandla folk som han hade otalt med.
Men varför?
Vad hände där i tonåren?
Var det för att han saknade den manliga förebilden som liten, då hans far satt i fängelse för narkotikasmuggling, eller vad var det som hände egentligen?
Hur kan en så fin liten pojke förvandlas till ett monster.
Det är nästan så man skäms för att man älskar honom.
Men hur ska man kunna låta bli, när man tittar på honom ser man ju bara den där lilla pojken som man kände såväl när han var liten.
Jag har känt den där lilla pojken i hela mitt liv, vi är släkt kan man väl säga, inte inom närmsta familjen, men släkt.
Hur ska jag idag behandla denna lilla pojken?
Ska ja förneka honom rätten att prata med mig?
Ska jag förneka att jag någonsin har känt honom, när dessa åren när han var liten och umgicks med min bror och mej var några av mina lyckligaste år?
Ska jag då idag låtsas att ja inte känner honom?
Låtsas att ja aldrig förr har sett honom om jag möter honom ute i stan?
Hur skulle jag kunna göra så emot både honom och emot mig själv?
Han har ju trotts allt varit en enormt viktig del i mitt liv.
Som liten ställde han alltid upp på mig, tog hand om mig och lät inga andra barn vara dumma mot mig om det var något, han var alltid på min sida i alla lägen.
Även idag är han alltid på min sida och jag vet att han alltid kommer ställa upp för mig och finnas där för mig om jag ber honom.
Men jag vet inte hur jag ska behandla honom.
Hur ska jag kunna se honom i ögonen när jag vet vad han har gjort, när jag vet att han dödat två unga 18åriga tjejer?
Hur ska jag kunna känna mig trygg i hans närvaro igen?
Hur kan jag veta till 100% att han aldrig skulle skada mig?
Och umgås jag med honom blir jag dömd för livet,
stämplad för att jag är släkt med en mördare som alla kallar honom.
Det dom inte förstår är att jag hatar verkligen hans handlingar, det är den värsta utav alla handlingar man kan göra som han har begått.
Men jag älskar ju honom, jag älskar ju den där lilla blonda pojken som jag en gång kände..
Jag är så förvirrad så jag kan inte beskriva det ens.
Och strax, om exakt ett år då måste jag ha bestämt mig, ha valt sida, honom eller samhället?
Hur ska jag någonsin kunna välja?
Mitt liv har varit ett helvete ända sen jag var liten,
jag föddes som i en mardröm och den verkar aldrig ta slut.
Det ena händer efter det andra och det blir bara större förluster och djupare sorger.
Jag vet verkligen inte hur jag ska orka...