jag har upptäckt att jag sällan får ångest numera, tror delvis det beror på människorna runt omkring mig som får mig att tänka på annat och delvis på att vädret har blivit så mycket bättre, jag menar man mår ju automatiskt bättre när det är soligt,ljust o varmt!

Sen finns det visst fortfarande stunder då ångesten håller på att äta upp mig,

men inte lika ofta som förr, den kommer dock när man minst anar det och det är då man tänker på att allting är "aldrig mer"

och när man gör vissa grejer som man vet att nu hade Charlie sagt eller gjort så och så vidare!

Det är stunder då han borde vara med som man känner av ångesten igen, det är då paniken växer och man bara längtar bort, det är då man önskar att man slapp finnas, för dom känslorna o tankarna gör så extremt ont.

Men dock vill jag inte slippa finnas, vill inte härifrån, inte på riktigt, inte egentligen..nej jag vill bara ha en paus ibland, en paus från allt..

Så fungerar nog alla människor att dom behöver pausa från livet o världen en liten stund då och då!

Man gör det nog bara på olika vis, och sättet Charlie gjorde det på är tyvärr oåterkalleligt, det kan man inte ändra på o så..

pusskram

igår var det ett år sen vi tog ett sista farväl av vår älskade Charlie,

då var det strålande solsken o väldigt väldigt vackert även om dagen i sig var extremt jobbig o tung, det är en dag jag aldrig någonsin kommer att glömma och jag minns det så tydligt precis som om det var igår..

Det enda som är lite otydligt är när vi stod vid kistan innan den sänktes ner o alla la blommor o sa hejdå typ..men annars minns jag allt väldigt tydligt, musiken, kyrkan, blommorna o ja allt!

Igår gjorde vi inte så mkt, festade lite grann o så, nårra kompisar till älsklingen var här o drack lite grann!

Ja jag har väl inte så mycket att skriva just nu men uppdaterar kanske lite senare!

Fint väder har vi idag föresten solen skiner o de är varmt typ, fast det blåser en hel del, men så länge det inte regnar är jag nöjd :)

puss kram, ha de bra*