Du får mig att vilja när jag egentligen inte orkar.

Det bästa jag vet är när du helt spontant kommer och kramar om mig och säger; -Emelie, jag älskar dig!

Du är en underbar liten tjej systeryster och jag vet att du kommer växa upp till en otroligt fin tjej!

Jag är stolt över dig som bara storasyster kan vara!

Älskar Dig hjärtat<3

Mina syskon är det vackraste jag har!

Att Charlie inte längre finns hos mig kroppsligt betyder inte att jag älskar honom mindre.

Jag älskar honom av  hela mitt hjärta, precis som jag gör med Casper & Matilda, ni ska veta att jag gör precis allt för er!

Ni får aldrig någonsin vara rädda för att komma med era problem till mej,

för jag lovar att göra allt jag kan för er!

<3

Man är inte syskon för att man legat i samma livmoder.

Syskon kan man också va för att man växt upp ihop.

Spelar ingen roll att vi inte har samma mamma & pappa

du är och kommer alltid att vara min storebror ändå Fredrik!

Älskar dig som bara en lillasyster kan göra!

Jag har lagt till en ny länk här på bloggen till Familjen Sellergrens hemsida om deras son Christian som också valde att lämna oss alldeles för tidigt, sidan har hjälpt mig mycket.

Det känns fint att kunna gå in där och läsa och ja jag finner nåt slags stöd eller vad jag ska kalla det i deras fina sida.

Så jag tycker ni ska gå in och kika där och kanske tända ett litet ljus för Christian.

Jag kände inte Christian och vet egentligen inte alls vem han var,

men har träffat hans mamma, hon var med hemma i huset när ambulanspersonalen kallades till platsen natten då Charlie valde att lämna oss och hon sitter också med i en förening som heter SPES-Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes stöd.

Det jag hört och läst om Christian får mig att känna att han var en underbar kille.

Och jag vill göra folk uppmärksamma på att vår familj är inte den enda familjen som drabbats av en så här enorm sorg.

Och vill också att folk ska se det jag ser att denna familjen är en oerhört stark familj, precis som ni tycker att vår familj är oerhört stark.

Att mista ett barn eller ett syskon är två helt olika sorger men precis lika starka.

Föräldrarna mister sitt barn och sörjer på sitt vis,

syskonen mister en bror eller en syster och sörjer på sitt vis.

Ingen sorg är exakt likadan men smärtan och saknaden är densamma för oss allihopa.

Oavsett om vi mist någon pga självmord eller genom en olycka så är smärtan densamma.

Då sitter ja vaken inatt igen o bara tänker, kan inte stänga av tankarna

ochdå hamnar jag här istället för de känns ändå som någon slags tröst att kunna skriva av mig lite grann.

Imorron ska ja till psyk igen, skulle dit o kolla hur medicinerna funkar,

men jag har inte börjat med dom ännu =/

vet inte om jag ska börja med dom heller.

Vill egentligen klara mig utan dom, även om alla tjatar om att jag måste ta dom.

Men vill inte leva i en vardag av tabletter för att orka.

Jag vill hitta mitt eget sätt att orka liksom.

Kan inte förklara det, men i vissa stunder känner jag att jag verkligen skulle behöva dom där tabletterna och i andra stunder tvivlar jag skarpt på om jag behöver dom!

Får väl prata med hon på psyk om det imorron.

-----------------------------

Jag har funderat lite på varför jag är så rädd för att släppa någon inpå mig.

Varför jag är så rädd för att älska någon.

Jag vet varför, för att jag har redan blivit sviken så mycket.

Först Pierre som lämna mig, han tog ju sitt liv.

Sen Eddie som på sitt sätt svek mig enormt genom en handling jag aldrig trodde han var kapabel till.

Och sen lämnade älskade Charlie också mig, genom att ta sitt liv.

Jag är så rädd att förlora människor att jag helt enkelt försöker låta bli att älska människor.

Är inte det sjukt?

Att jag inte ger människor en chans liksom?

Ja vet inte, kanske blir de bättre med tiden, men just nu har jag helt enkelt ingen tillit till mänskligheten, kärleken eller något överhuvudtaget =/

kram på er alla*