Fii fan vi flyttar till helgen :D

som jag längtat alltså och nu ÄNTLIGEN flyttar vi :)

Huset är hur mysigt som helst asså!

buhu..idag åker älsklingen till västervik :( inte villa!

Kommer sakna sönder mig tyyp, blir massa mys när han kommer hem!<3

Förstår inte riktigt hur man kan tycka om en person så himla mycket som jag tycker om honom på så kort tid?! Men det är iallafall en underbar känsla!

Han har redan typ borrat sig in djuuupt i mitt hjärta! <3

Nehepp nu ska jag börja paaacka grejer :P

skriver la mer i bloggen senare ikväll,  har ju inte hunnit hända så mycket idag ännu, med tanke på att jag vakna rätt sent, måste fan vända rätt på dygnet nu alltså!!! Men det går säkert bra det också.

Puss o kram*

Det är helt otroligt hur en människa kan få en att må så mycket bättre :O

Har varit med världens underbaraste människa nu i 2dagar och jag lovar,

jag har inte varit ledsen eller "deprimerad" en enda gång..

Han får mig att le bara jag tänker på honom, det känns helt enkelt skit bra :)

Min ångest har försvunnit också, ni som följer bloggen vet ju att jag skrev om dom där hjärtklappningarna jag fick, jag får inte dom längre :)

Och jag vet precis vems förtjänst det är :D -Legenden<3

Jaoo tänkte egentligen skriva mkt mkt mer idag för har massor att skriva om, men så ska ja komma i säng i tid ikväll för har massa o göra imorron, så får skriva imorron istället!

Men joo ja kan ialf skriva om en sak, jag har kommit i kontakt med en tjej nu, som också vill starta upp syskon gruppen så tillsammans ska vi nu ordna så den kommer igång, hon hade nog en lokal som vi eventuellt kunde använda och sen får vi se hur det blir med resten, men så att ni alla vet att det är på gång nu! Jag kommer skicka ut information till er alla som har visat intresse så fort vi fått allt klart!

Men det kan väl kännas lite som en lättnad att det är på gång iallafall,

att det inte bara blev en önskan som rann ut i sanden liksom!

Ska se om jag, mamma, pappa o lillan kan sätta oss och diskutera om pengarna i minnesfonden också, se vart pengarna ska gå och så,

jag ser ju helst att pengarna går till just detta: -en syskongrupp!

För jag är helt övertygad om att ifall Charlie hade haft något att säga till om hade han tyckt precis samma sak som jag just nu, att pengarna ska läggas på det som är viktigt och jag vet att jag, casper, matilda och fredrik var några av dom viktigaste personerna i Charlies liv och att då öppna upp en grupp som kan hjälpa oss att hantera situation och komma i kontakt med andra som går igenom samma slags sorg det är nog precis vad Charlie hade velat att vi skulle göra med dom pengarna då, det tror iallafall jag!

Såå saknad är du Charlie, tänker på dig jätte mycket och på hur annorlunda allt hade varit om du fanns kvar hos mig!

Går inte en endaste dag utan att jag tänker; -tänk om!

Bara för att jag slutat gråta öppet inför folk betyder inte det att jag inte gråter, inombords gråter jag varje dag och tror det kommer va så väldigt längre framöver.

Men jag tror att nån dag ska jag nog kunna tänka på dig utan att känna en så stark smärta som jag gör idag, jag hoppas iallafall att det en dag inte ska göra lika ont att tänka på dig.

Att jag en dag, kan vara tacksam och glad för att jag iallafall fick den tiden med dig som jag fick!

Du Lillebror gjorde mig stoltare än någon annan människa någonsin gjort, du vet att jag som storasyster dyrkade dig! Fanns ingen människa som kunde göra mig så glad som du! Älskar dig<3

puss o kram*

Nu har Legenden gjort färdigt farvällåten till Charlie

Ni kan ladda ner den på: www.znapmusic.com/legenden

Låten heter: Farväl till en ängel

Och den finns längst ner på sidan om ni går in på länken!

Den är så sjukt fin och jag kan inte i ord berätta hur mycket det betyder

för mig med den här låten.

Du är helt enkelt den underbaraste som finns älsk!<3

Kan inte sluta lyssna på låten och gråter lika mycket varje gång jag lyssnar på den, den är så stark på nåt vis, dina ord är starka liksom!

Tack än en gång!

-------------------------------------------------------------------------

Jaha ja vi va i kyrkan idag ju på den där minnesgudstjänsten eller vad den nu kallas.

Det var sjukt jobbigt kan ja säga, så mycket känslor som kom upp igen,

känslor man liksom hade lyckats att förtränga på nåt vis.

Det var så oerhört fint där och det var så många som hade tänt ljus vid Charlies grav idag, det värmde hjärtat nåt enormt att se!

Älskade Frida var också där det var så skönt att få krama om henne,

saknar sommaren och allt roligt vi gjorde då.

Känns så konstigt nu när vi inte umgås lika mycket längre.

Men det är ju inte så konstigt, vi går ju i skolan båda två och har en massa grejer som måste göras nu när det inte är lov och så.

Imorgon ska jag träffa överläkaren på psyk, se om han kanske sjukskriver mig eller vad han nu gör.

Ska be om sömntabletter också, sover så sjukt dåligt just nu och är typ

alltid sjukt trött.

Behöver sova ordentligt ett tag nu.

Vet inte varför riktigt men nätterna är jobbigast.

Kanske är dagarna lättare just för att man har personer kring sig hela tiden då, då finns det liksom inte plats för alla tankar som numera istället dyker upp på nätterna.

---------------------------------------------------------------------------------------

Charlie kanske var det din tur nu, men jag kan inte låta bli att tänka

att det hela kanske bara var ett misstag, att du kanske bara tog ett

förhastat beslut som nu inte går att ångra.

Det gör så ont att jag liksom inte räckte till,

att jag liksom inte fick hjälpa dig med vad det var som tyngde dig.

Det gör så ont att du inte kunde komma till mej,

att du inte kunde berätta vad som var så fel i ditt liv att du inte ville leva mer.

Jag saknar dig nåt så enormt mycket och det börjar gå för mig mer och mer nu att detta är min verklighet nu.

Att jag nu kommer få leva med aldrig mer.

Aldrig mer se dig

Aldrig mer krama dig

Aldrig mer höra din röst

Aldrig mer se dig le

Aldrig mer ja ordet aldrig är så sjukt jobbigt.

Jag önskar verkligen att jag fick träffa dig igen om så bara för en kort stund.

Om så bara för att få svar på alla mina frågor och för att få veta att du nu

mår bra....

Älskar dig hjärtat mitt<3

Usch ikväll känns allt sådär skit trist o hopplöst igen..

Satt o gick igenom min andra mobil som ja inte haft igång på länge och hittade en massa bilder på Charlie som jag inte sett på länge nu, det var riktigt jobbigt.. Känns emellanåt som om allt bara blir värre och värre.

Jag fattar inte hur nåt kan va så orättvist som detta jävla livet är..

Jag vill inte ha det såhär, jag har valt att leva såhär och jag vill inte göra det heller.

Jag vill ha tillbaka min bror nuu!!!!!

Varför kan inte allt vara som när man liten, då all smärta försvann när mamma eller pappa blåste på såret???

Jag fattar inte hur jag ska orka? om jag ens vill orka?

Just nu är jag bara så himla trött på att allt är som det är.

Jag vill också va glad och lycklig, borde jag inte förtjäna det?

Varför ryktes då det jag älskar mest av allt på hela jorden bort från mej?

Den enda som visste allt om mej, den enda jag kunde prata om allt med?

Och vad hände med dom där vännerna som jag kunde prata med allt om?

var tog dom vägen?

När Charlie lämna mej, så försvann dom också, varför liksom?

Rädda för att prata med mej??? Kanske ni inte fattar att tystnaden är värre än näst intill vilka ord som helst.

Jag hatar tystnaden och tro mig jag vet exakt vad tystnad gör med folk.

Ska till kyrkan imorron på minnesstund, visst vill jag gå dit, men hade jag fått välja hade det inte funnits någon minnesstund att gå till.

Gå dit och sitta  och lyssna på prästen och dra upp alla sår sen begravningen, jag vet inte om jag orkar?!

Det känns nästan som en repris eller nåt.

Jag tyckte kyrkan var en mysig plats förut, men det är den inte längre.

Den påminner bara om bisättningen och begravningen.

Och det gör ont och bli påmind och jag vill inte ha ont mer.