hm har fått en hel del frågor om varför jag går hos en psykolog, va jag tror dom kan hjälpa mej med och ja helt enkelt folk påstår att det är wasted tid..

Så nu ska ja försöka förklara:

Jag går till en psykolog för att skona er, eller skona dom i min närhet.

För att dom ska slippa höra om mina sjuka tankar.

Om mina tankar om min brors död, tankar jag vet skulle såra andra.

Om mina tankar om mig själv, om mitt liv.

Om mina tankar kring tvivlet på mig själv, tvivlet till livet.

För att skona er från att höra mej tala om hur värdelös jag tycker jag är,

om mitt hat till mej själv, för att ni ska slippa höra om hur jag hatar livet.

Om hur besviken jag är för att ja måste leva när min bror inte gör det.

Om mina tankar kring folk som svikit mej, om vad jag tänker om vissa personers handlingar osv..

Jag går dit för att slippa lasta er med allt det som rör sig i mitt huvud, slippa lasta er med allt det som gör så ont inom mig.

För det finns mycket där inne som gör så otroligt ont.

Så ont att jag ibland inte vet vart jag ska ta vägen.

Det finns tankar inom mig som får mig att vilja slå sönder mig själv, riva bort mina luftrör, aldrig mer öppna ögonen.

Med andra ord jag går dit för eran skull och för att jag ska överleva mig själv..

Ni skulle aldrig förstå allt inom mig även om jag la ner hela mitt liv på att förklara för er.

Snart börjar ett nytt helvete i mitt liv, en dag som jag fasat för i flera år nu är snart här.. Jag vet inte hur jag ska reagera den dagen, hur jag ska klara av att inte falla den dagen.

Jag har saknat dig, men samtidigt är jag så rädd för att träffa dig här utanför skyddade murar.

Jag är rädd för min skull, jag är rädd för din skull.

För jag vet att det finns så mycket hat, jag vet vad folk känner för dig,

hur ont en del människor vill dig.

Jag har försökt nu i alla dessa år att förtränga dig, få dig ur mina tankar.

Men det är inte lätt, det går inte när man har växt upp ihop.

Du är inte bara min kusin, du var en gång även min bästa vän, den enda som alltid fanns där för mig och den enda som visste exakt vad som hände i mitt liv, du vet så mycket mer om mig än vad många många andra vet.

Du visste precis varför jag handlade på vissa vis och du vet precis hur mycket smärta jag har fått ta.

Du fanns alltid där och försvarade mej, höll min rygg och du svek mig aldrig.

Förän den där dagen, en dag i januari....du svek..så enormt mycket,

jag kunde aldrig tro att de var sant, inte förän det stod svart på vitt i tusentals papper, i vart enda jävla papper stod det som en stor fet röd stämpel SKYLDIG!!

Du raserade mitt liv den dagen, du förintade min tro på mänskligheten.

Allt det tog tid att bygga upp, jag litar inte på dig, tror aldrig mer jag kan det.

För nu vet jag att även du kan fela, det trodde jag inte förut...

Nu vet ja att du har ett hjärta av sten, så varför skulle du bry dig om mig?

Du har gjort så jag har förlorat väldigt mycket som jag älskar.

Sånt jag inte riktigt vet om jag nånsin kan förlåta.

Jag vill finnas där för dig, stötta dig och hjälpa dig att hitta tillbaka till dig själv och ut i samhället.

MEN jag vet inte om du är beredd att finna dig själv, om du är beredd att komma ut i samhället.

Jag är så rädd att du ska fela igen, att om jag tror på dig och hjälper dig så kommer du bara svika mig igen..

Jag vet inte men kanske är det bättre att försöka ta avstånd, jag vet att jag inte borde, för du är en del av min familj, men jag vet bara inte om jag klarar av att finnas där som vi gjorde för varandra förr..

puss o kram*

Jag har haft mycket tankar idag..knäppa tankar som jag inte riktigt vet var jag ska göra av..

Jag har funderat på livet..på vad det är..

hur skört det är, att vi alla bara är ett andetag ifrån döden osv...

Jag kan liksom inte riktigt förstå vad meningen med livet är,

jag menar finns det en enda människa som helt ärligt kan säga:

-jag mår bra, jag är lycklig, jag har inga problem alls?

Jag tror inte det finns en enda som kan säga så och vara 110% ärlig..

visst kan man vara lycklig, lycklig för det man har, men det finns ju alltid i varje människas liv något eller någon som saknas!

En del får gå igenom livet på en något hårdare väg än andra, får fler hinder, fler hårda smällar..

Jag tror säkert det finns dom som har det värre än mig..

Men nu tar jag mej själv som ett exempel..

22år gammal och har redan upplevt allt detta:

*förlorat min kusin 21år gammal när han tog sitt liv,

efter att han inte kunde komma tillbaka till samhället efter att ha dödat en kille..

*förlorat min bror 18år gammal när han tog sitt liv,

*blivit sviken av nästintill alla som står mig närmast,

dvs nära familjemedlemar såsom kusin osv som har gjort oförlåtliga felsteg, bara titta på  E när han svek mig, han fördärvade sitt eget liv, mitt liv o minst 1000 människors liv till genom att mörda 2 tjejer.

*jag har vart tsm med en kille som misshandlade mej under 1 nästan 1½års tid..

*jag har förlorat många människor i mitt liv pga av mina kusiners handlingar..

folk har tagit avstånd från mig ville inte umgås med mig för att andra i min närhet gjorde felsteg som inte ens har med mig och min personlighet att göra..

Folk dömmer så lätt och glömmer att en dag kan dom själv sitta i samma sits, för det lovar jag , jag tänkte innan allt detta hände att sånt händer alla andra men inte mej..

Livet är ingen lätt sak, speciellt inte om man känner sig annorlunda och vilse och känner att man inte passar in någonstans..

Men ibland kan det hända att det dyker upp en människa, ett ljus som får en att känna att man trotts allt är värd något, att man trotts allt är älskad o betydelsefull..

Denna bloggen blev yr och jag hoppas verkligen att ni inte orkade läsa ända ner hit...

kraaam

är sårad, besviken o allmänt deppig idag..

känns som att dagen inte kan bli värre just nu..

önskar att man kunde pausa hela livet en stund..

Ibland känns det som ingen förstår,

inte ens du som säger du förstår allt..

Du säger du förstår mig,

att du känner mig så väl..

Ibland tvivlar jag på det,

på att verkligen förstår.

För hur kan en människa veta

precis exakt hur jag mår,

när jag själv inte kan beskriva

inte kan förklara vad det är

som gör så ont.

Min själ är trasig,

bär på djupa sår.

Mina största önskan är

att om så för en kort sekund

få känna mig hel.

 Vill inte vara trasig,

vill inte vara ofärdig

eller ohel.

Det finns så mycket känslor

här inom mig.

Jag vill skrika ut dom,

säga: såhär är det jag mår!

Men finner inga ord,

som gör min känsla rättvisa.

Jag kan just undra hur många år

det tar att laga en trasig människa.

För just nu känns det ganska akut,

att denna känslan försvinner.

För jag står inte ut.

Inom mig skriker jag hela tiden,

tårarna rinner där inom mig,

fast ingen ser eller vill inte se

jag vet inte riktigt vilket

och vad spelar det för roll?

Jag är bara en människa,

en i mängden

en liten vilsen sak

som bara längtar efter att hitta hem.

Som längtar efter platsen

där mitt hjärta blir rätt bemött.

Där någon ser mig för just precis den jag är,

där ingen dömmer eller påstår sig veta

när dom inte är säkra på att dom verkligen vet.

 Problem slutar aldrig att upphöra, dom bara växer

och jag är så jävla trött o förbannad på att folk ska bli straffade

för att dom känner vissa människor eller för att dom råkar föddas i "fel" familj"

Alltså människor idag är så störda så det finns inte..
Som alla vet sitter min kusin inne för mord,
men vem fan säger att vi runt omkring tycker han har gjort rätt?
Tycker folk inte vi lider tillräckligt av att veta att vi gått rundor med
en mördare vid vår sida och trott att han var en "reko" person?
Och hur fan kan folk va så jävla dumma att dom går på personer
som inte ens var födda när detta hände eller personer som inte ens
någonsin har träffat Eddie utan som bara råkat hamna i vår familj efter det?
Tror ni att personen som nu fått styrk tänkte när han blev tsm med
My att: -ooh henne blir jag tsm med för hon har en kusin som mördat folk?
Nee skulle inte tro det, han visste inte ens att My va kusin med Eddie när dom
träffades och jag tror inte ens han  hade blivit tsm med henne om han hade vetat
allt detta innan han lärde känna henne.
Inte för att något av det som hänt har med henne och göra,
för det är inte hon som gjort fel, men ändå..
Folk är ganska dömande och tar avstånd när dom vet vilka som finns
inom familjen, jag har själv varit med om det;
alltså träffat folk några ggr och när dom fått reda på vilka som är i ens familj
har dom tagit avstånd och inte pratat med en mer, bara låtsas som att man
aldrig träffats typ.
Idioter gå på rätt person istället, gå på den som begått denna jävla skit handligen,
ist för oskyldiga människor som inte gjort ett skit.
Egentligen skiter jag i Petri, han tillhör familjen men han är ingen som jag räknar som släkt direkt, men när folk t.o.m hotar min kusins dotter som bara är 2 år,
då reagerar jag, DÅ tycker jag folk går för långt..
Hota att skjuta en 2 åring som inte ens var påtänkt när Eddie gjorde som han gjorde,
det SJUKT riktigt jävla sjukt!
GÅ på honom istället och lämna oss andra ifred för fan!

På sätt och vis smutsar ni ner samhället precis som han har gjort, fast på ett helt annat sätt!
Straffa rätt person!

Jag måste bara hahaha skriva av mig lite för ja spricker snart av kärlek till min Lelle alltså :) shit ja vet ingen människa i världen som är så underbar som han!

Snart har vi vart tsm i 3månader, men det känns som att jag känt dig i hela mitt liv och jag börjar undra hur mitt liv såg ut utan dig vid min sida, för jag kan verkligen inte minnas alltså.

Sen jag träffade dig har ja äntligen kunnat börja se ljust på framtiden,

dvs jag vill uppleva framtiden, förut ville ja inte det utav många många orsaker..

Allt jag gått igenom, det känns som att det är lättare att bära när jag har dig vid min sida och när jag vet att du alltid finns där om jag skulle falla!

Jag älskar dig så extremt mkt..

Redan första kvällen när du kom hem till mej så visste jag att jag aldrig någonsin skulle släppa taget om dig igen, jag kände det direkt..

Det sa bara poff i mig :) Såå kärlek vid första ögonkastet vet jag inte, men vid andra ialf :D <3

Ville bara skriva ner det :)

pussssssssssssssssssssssssssss på älsk! <3

Jag måste bara säga att vissa dagar är lättare att gå igenom än andra..

Som dagarna jag spenderar med älsklingen, dom dagarna är helt depressions fria, dom dagarna mår jag helt och hållet bra! <3

Imorron blire till psykologen, första dagen på öppenvården..

Verkar vara en trevlig tant jag ska snacka med, har bara träffat henne snabbt när jag var i ängelholm för utskrivningen, men första intrycket av henne var att hon verka trevlig ialf..

Alltid lättare att snacka med personer som verkar "vanliga" jag menar en del hjärnskrynklare ser ju helt koko ut, typ så man bara vill as garva när man ser dom :P haha! Men denna verkar normal ialf, sååå i hope so!

Ahaa, fick hem alla mina kläder o sånt idag som jag hade hemma hos pappa, hade faktiskt saknat dom lite (A) haha låter förmodligen as korkat, men jag hade typ alla mina fina kläder ute hos han så som mina favvo jeans o favvo tröjor :D!!!

Åwh, farbror Martin  o kusin Emil kommer nog hit en runda i helgen :) ska bli kuwl, man saknar alltid dom <3

Sen ehm tänkte jag åka ut och hälsa på My (min kusin) någon dag, hon tyckte jag kunde komma hem till dom och snacka lite o dricka kaffe nån dag.. sååå får la göra de :D hon är go Mysan, plus att hon har varit i precis samma situation som jag, så hon är väldigt lätt att prata med :)

ajja..nee nu ska ja gå ner o kolla tvätten, håller på o tvätta för hade knappt några rena kläder (A) hahahaha!

pussssssssss o kjaaaaaaaaaaaaaaaam åh nypp i stjärten på älsk ;D haha! *

http://www.bloglovin.com/blogg/490528/emelienilsson?claim=2st97q6a3xj"