jag har blivit dålig på att blogga :/ hm..

men har varit hos älsklingen jätte mycket o då pallar man inte sitta o uppdatera er om vad som händer hela tiden :P hehe

jaja..vi har haft nårra hel myysiga dagar och jag kan inte säga annat än att jag är lycklig, han gör mig lycklig.

dock har jag varit lite halv depp idag, om de beror på att jag är aningens bakis eller nåt annat vet jag inte riktigt.

känner bara att tankarna är lite borta idag.

nee nu ska ja gå o röka oooch hoppas på att älsklingen kommer snart så vi kan myyyyyyysa, han är hos jimi en runda o snackar, och att snacka är han bra på så det läär väl ta sin lilla tid..haha! meeen älskar han lika mkt för det <3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3<3

 Gör lite smygreklam för älsklingens nya låt!

Jätte bra är den sååå ni borde verkligen ladda ner den eller iallafall gå in på youtube länken o lyssna på den o lämna en liten kommentar :)

Legenden & Jimi Libra håller på att spela in ett album, men här är en gratis låt dom bjuder på!

www.znapmusic.com/legenden
på youtube med text: http://www.youtube.com/watch?v=aEtgk1k5ITc

Legenden & Jimi Libra - Levande död


Legenden:
Har du nån gång, sett den rätta natur /
begraven i mannen under äkta censur /
Det är ingenting man ser, ingenting man hör /
för när man är ingenting är man levande död /

Har du nån gång, mött en främling som vill dej väl /
som har gett dej en hjälpande hand utan skäl /
Det är ingenting man ser, ingenting man hör /
Det är det som ingen gör som är dom levandes död



Jimi Libra:
Minnena har speglat, åren har passerat eran
Linserna har felat, såren spar flera delar
Utopin i mörkret talar klarspråk
lugn och fin i sömnen, klarnar var strof
Vi förgjorde varje cell som va skapad utav en
vi hör nog det varje kväll i dem vi hatar skjuta ner
jorden bär en skugga, vi aldrig kunde upprätthålla
orden är en bubbla, som vi aldrig kunde dubbelkolla
sanningen svider, ångesten har dämpat mig
handlingen lider, fångarna har hämtat sig
för vi är vittnen, låsta i förnekelse
men jag har micken, som flåsar i mitt nekande
och jag hoppas, att tiderna förändrar sig
världen ser mig chockad för striderna fulländar mig
och gör mig starkare, jag måste fånga dagen
Carpe diem, jag försöker hålla kvar den


Legenden:
Har du levt med ångest, levande begraven
och man överlever dagen, genom bredare fasader
jag vill balansera, allt man haft i sin strid
(och) jag analyserar allt (som) jag sagt i mitt liv
Man är fånge i sig själv, utan kraft att ta sig ut
man är zombie i en cell, och man går snabbt mot slut
inga anti dep i världen, kan hjälpa mot min depression
fram till däck, jag hoppar av, och ältar varje bläckpatron
.. försöker stanna, med vinden i mitt segel
söker famnar, som försvinner, jag ser hinder i min spegel
ser rosenbäddar nu, min framtid får ett slut
och allting ebbar ut, hela vår samtid är sjuk
jag luktar på en blomma, innan människan förgör sig själv
för du e ensam, vår kärlek tänder ingen eld
vi har samlats, för allt vi kan är gråta loss
för allas våran Gud kommer aldrig att förlåta oss

Jag tänker, vrider och vänder
på alla ord som jag inte säger till dig
Om hur du öppnar kärvande fönster
som länge varit stängda för mig

Om hur jag tror att jag ser under ytan
tillräckligt för att förstå
att när dina bruna ögon sänks
är det bara till en bränsledepå

Om hur jag vet allt om toppar och dalar
och skillnad mellan dag och natt
samt att morgonen ligger och väntar
när värmen har kommit ifatt

Jag tänker, vrider och vänder
på alla gropar jag kan falla i
och du river mina murar sten för sten
men jag vill inte att du ska låta bli

-----------------------------------------------

Det du kallar min belöning
kan du lika gärna ta
minns så väl den dagen
då du stod och skrek tills din låga slutat brinna
du sökte efter lycka
och det var de du ville finna

men hur mår våra barn?
har du frågat och fått svar
för hur mår våra barn?
har du stannat och lyssnat

har du nånsin haft tid
att stanna till och lyssna
på vindens melodi
på det brusande havet
här finns ingenting för dig
du talar så rent, riktigt och rätt

men hur mår våra barn?
har du frågat och fått svar
för hur mår våra barn?
har du stannat och lyssnat

---------------------------------

Trotts höstens friska vindar,
tvingas jag ändå att kippa efter luft
när livlinor känns för tunna för att hålla.
Det är så svårt att andas rätt,
när lungorna blivit tömda på luft.

När verkligheten tränger sig för nära,
och dina viskningar i vinden inte hörs,
slås jag våldsamt ner bakifrån,
och tvingas ner på golvets smutsiga yta.
Det kallas ångest, älskling.

Trotts att jag egentligen inte vill,
och att hjärtat redan slutat fungera,
tvingas jag tejpa ihop mitt inre,
för att ännu en gång kunna bevisa,
att jag faktiskt finns för er skull,
men ett hundratals meter härifrån.

-------------------------------------------

För hennes hemlighet är att hon har en trasig själ.

En till utsidan lycklig flicka syns i spegel.
När hon ler ser man tårarna på hennes kind.
De letar sig neråt för hennes kind.
Tåren visar att hennes utsida inte är allt.

För hennes hemlighet är att hon har en trasig själ.

Flickan ser så glad ut när hon ser sina vänner.
Men innerst inne vill hon att de ska fråga hur hon mår.
Det gör de inte.
En tår letar sig neråt igen.

För hennes hemlighet är att hon har en trasig själ.

Flickan orkade inte med hennes trasiga själ.
Så hon försvann från sitt liv.
Hon gav upp hoppet.
För hon hade en trasig själ som ingen såg.

----------------------------------------

dina vita starka vingar
lämnade mig den där dagen
då min själ på nytt kände smärta

jag satt ensam kvar på bar mark
hur skulle mitt inre klara detta?
dina trygga vingar kvävde ju smärtan

men nu när du är borta
gråter min sargade själ
och sjunger en sång om sorg och saknad

om du kunde höra mig nu, vänd om
kom tillbaks till mig
vill inte dränka min själ av alla tårar
som började rinna dagen du gick

dina vingar kommer aldrig kunna ersättas
de passade mig så bra
de omslöt mitt inre så det blev läkt

du måste vända om
en pussel bit fattas

min själ blir aldrig mer fulländad
för min ängel, du är ju borta!
och mina tårar faller ner

jag saknar dig så

-----------------------------

Jag har ingen aning
om vem jag är
jag vet bara att jag bär
på en tyngd av smärta

jag vågar inte hoppas
på en bättre morgondag
för det svarta lever i mig
det säger sig att mörkret
har förälskat sig i mig

inne i mig är det lika
svart som natten
och hur mycket det än regnar
om hösten
så slår det aldrig regnet
som faller i mitt inre

jag är så rädd för att stormen
aldrig lämnar mitt hjärta

----------------------------------------

Älskade Ängel vad vore jag utan din vägledning
Utan ditt ljus i mörkret & utan din hand på stigen
Ingenting min Ängel, jag vore ingenting
Du får den svartaste natten att kännas som en sommardag
& när du tar mi hand känns ensamheten inte lika uppenbar
Stanna hos mig min Ängel, stanna här & håll mig nära
Lämna inte mej, lämna inte min sida & låt mig inte ensam vandra
Mörkret är alldeles för stort för en ensam själ som söker sitt hem,
men är vi två min Ängel, håller vi ihop, då känns vägen inte lika lång

-----------------------------------

I min själ finns det
Så mycket som gör ont
Det finns inga ord
Som kan förklara
Smärtan

Och;
Det finns inga ord
Som kan beskriva
Mörkret i min bröstkorg

Och;
Det finns ingen som berättar för mig
Varför kaoset så
Ofta är nära mitt hjärta
Det är ingen som
Berättar varför det så ofta
Regnar i min själ

Och;
Jag har så mycket frågor
Varför försvinner aldrig regnet
Varför försvinner aldrig smärtan
Varför slutar det aldrig göra ont

Jag har skrikit efter solen
Men solen vill inte närma sig mitt hjärta

---------------------------------------------------

bakom alla fasader
bakom alla masker av glas
bakom alla ord av tystnad
av vanmakt, av ilska och av skrik
bakom alla leenden
och bakom alla dörrar av stål
se mig där

håll om mig, skrik mig stum
vråla mig vacker och stympa mig hel
jag är allt och jag är ingenting
jag är din framtid och jag är ditt farväl
all ensamhet, alla viskningar och alla försök till skrik
all sorg som gråter utan tårar, gråter sönder alla brev
när försvann jag gömd under rädsla
var föll jag bort från alla försök till att vinna?

i den svartaste av all ironi
jag ber andra att kämpa och konfrontera
allt det jag själv inte vågar göra,
allt det jag inte vet hur man gör
jag är ärligheten som viskar falskheten baklänges,
som smeker dig rätt med viskningar utav ord
jag är lögnerna som serveras på silverfat
allt för att jag inte vågar
allt för att jag inte kan

någonstans i mitten av mörkret, där finns jag
utan armar utan ben, utan röst men fylld av skrik
alla försök till vrål, alla försök till tystnaden jag söker
sönder mig själv för att finna
någonstans under alla bitar, någonstans framför alla spel
bara se mig där


håll om mig när jag puttar bort dig
viska mitt namn och krama min hand
jag klarar mig inte utan dig, utan er
och kanske är det därför jag försöker
falla bort från allt, alla och som vanligt ingenting
bara ge mig all den kärlek jag hatar att känna
bara ge mig den värme jag fryser utav


bara se mig där
bara älska mig här

har egentligen inget kul alls att skriva idag,

men uppdaterar eftersom det är så många som läser här :)

är kvar i halmstad hos älsk :)

vet inte riktigt när ja ska åka hem ännu, måndag antar jag.

fick ju pengar i fredags, lönen :) meeen måste till banken o hämta ut dom för ja fick dom på en check eftersom jag glömt lämna in mitt kontonummer till kommunen!

Så får fixa det också i veckan tror ja.

sen ska ja ju på jobbrekrytering på måndag eftermiddag också är det planerat.

är bara för ett jobb nu över sommaren ju, men det är alltid något iallafall och det ser bra ut i mina meriter om jag får sommarjobb där..

jag menar pepes o de andra stället är ganska så bra ställen och väl kända och jaa dom flesta vet vad det är för ställen liksom.

aoomen..

nej nu har ja inget mer o skriva alls, så istället för att tråka ut er så slutar ja skriva för idag!

puss o kram*

jag kom på idag.

kan man ha mer fantastiska syskon än dom jag har?

Casper- en helt fantastisk kille, snart 13 år och så lätt att umgås med.

han älskar livet trotts att han haft såna motgångar.

han har fått uppleva grejer som skulle fått vilken 13åring som helst att må jätte dåligt och det gör han säker också, men han är en oerhört stark kille och jag är så oerhört stolt över honom.

riktig sportgalning är han också, älskar främst fotboll men även bandy och andra sporter :) han kommer bli fotbollsproffs när han blir stor :D hehe!

Sen har vi Matilda: en söt liten tjej på 8 år, även hon har fått gå igenom mycket för sin ålder.

Men hon älskar livet, tar hand om andra människor och låter ingen i hennes närhet känna sig utanför.

hon är duktig i skolan och gillar att gå dit.

även hon kommer bli något storartat när hon blir stor.

sen har vi Charlie:

som bara blev 18år gammal, skulle fylla 19.

han var duktig på allt i skolan, på sitt jobb, med sina intressen.

aldrig har jag träffat en så målmedveten 18åring förut.

redan som 16-17åring var han väldigt målmedveten och visste vad han ville här i livet.

Han tog hand om folk i sin närhet och var oerhört omtänksam osv.

han hade också blivit nåt riktigt stort här i livet om han  bara hade stannat hos oss.

ja, det jag försöker säga är att jag har 3 helt underbara syskon, som jag verkligen älskar över allt annat och jag skulle göra vad som helst för dom,

jag skulle bokstavligt talat kunna dö för dom!

puss o kram

har funderat lite (ovanligt hehe)

Jo jag bara tänker, folk som mist någon som stått dom nära, någon dom älskat och jag någon som varit en stoor del i deras liv.

hur gör dom för att kunna gå vidare?

för jag vet ärligt talat inte hur jag ska göra.

känns som att jag liksom sitter fast här i sorgen,

och att den på något vis lägger nån slags dimma över allting som jag gör.

jag känner ofta att jag vill göra grejer, så som börja plugga igen, läsa den där utbildning till behandlingsass som jag så länge velat läsa.

men sen när det verkligen gäller så finns där liksom ingen energi, ingen ork.

när jag tänker efter så kommer jag på att jag inte alls kommer klara av att sitta i en skolbänk igen o verkligen plugga!?

så jag antar att jag aldrig kommer bli någon behandlingsass.

finns en massa andra grejer också som man känner att man vill göra, men man orkar bara helt enkelt inte.

kanske är det mer depressionen som gör det än sorgen, förmodligen är det så.. men jaa, jag vet inte alls längre.

för förut kändes såna grejer som studier väldigt viktiga, men nu känns dom inte så viktiga längre för jag kan komma på tusen olika saker som är mycket mycket viktigare än studier.

och behöver jag dom egentligen? helt ärligt?

nej jag tror inte jag behöver det, visst ja kan få ett bättre jobb om jag studerar men vem bryr sig, när man kan få jobb ändå?

äh jag vet inte, bara sitter o tänker lite hehe

vem vet en dag sitter jag kanske där i bänken o rå pluggar igen, men inte nu, inte idag..

puss o kram

sitter hemma hos älsk :)

de är myys fast just nu har ja ganska tråk :/ hähä han är o träffar jimi typ,

men men :)

tänkte ba tala om för er att denna månaden har ja haft ca 300 läsare på bloggen :) tack alla ni som läser, uppskattas :)

har inget vettigt att skriva egentligen!

puss o kram*