<a href="http://www.bloglovin.com/blogg/490528/emelienilsson?claim=2st97q6a3xj">Följ min blogg med bloglovin</a>

woooh..det är mycket tankar o känslor som snurrar idag,

men jag har svårt att sätta ord på dom!

Jag o mormor har pratat rätt mycket idag, känsliga saker liksom,

vi brukar inte prata om sånt ihop och antar att det är det som satt igång mina tankar idag..

Vet inte riktigt vad ja ska skriva heller för jag vet att det vi pratat om kan få vissa människor att reagera som om jag pratade skit, fast att det egentligen inte alls är det, det är rena saningen och en del människor har väldigt svårt för att hantera den.

Vet bara inte hur jag ska nå ut på ett sätt som får dessa människor att förstå att det är omtanke och inte förtal?! :S

ehm..ja vi får la se om ja kommer på ngn lösning!

Imorron ska ja till älsklingen :D wiiihoooo *happyface*^

som jag har saknat honom alltså, shit det finns inte på denna planeten hur mycket alltså!

ajjja, nu ska ja läsa ut min bok (Paradiset av Lisa Marklund)

riktigt bra bok måste ja säga och jag rekomenderar den VERKLIGEN till er som tycker om att läsa :)

puss o kram*

det är helt obegripligt att det redan har gått 9 månader sedan du valde att lämna oss Charlie, fortfarande är jag lika undrande..varför???????

Det är jobbigt att inte finna svar, för jag vet att frågan alltid kommer följa mej troget livet ut, jag kommer alltid att undra, försöka finna svaret..

Hur skulle jag kunna annat?

Frågan om varför du valde att ta ditt liv fräter på mig likt syra mot huden..

Kommer jag någonsin få ett svar?

Frågorna är många och svaren så få.

Det borde inte vara så här..du borde vara här hos oss!

Jag har många gånger tänkt att jag måste gjort något hemskt eftersom gud straffar mig och tar ifrån oss något av det vackraste vi hade..

Men jag tänker inte längre så, nu försöker jag tänka att Gud räddade honom, från denna hemska värld, han tyckte Charlie var för fin för den fula plats vi kallar jorden.

Det är svårt att tänka så, speciellt när man som jag vacklar i sin tro,

men jag vet att jag måste försöka för att själv stå ut.

Jag har alltid haft någon slags tro på gud, för jag vet att vi människor o allt annat som finns måste ha kommit till på något vis.

Men allt som hänt har fått mig att tvivla.

Jag vill känna tro, vill finna styrka i den som så många påstår sig göra.

Men ingen kan klandra mig om jag nu mist den.

Jag lider så med alla andra som också mist syskon för jag vet hur ont det gör och jag vet att man själv gärna skulle vilja ge upp just bara för att slippa smärtan.

Jag vet hur ensam man känner sig och hur maktlös man känner sig.

Ja jag kan alla dom känslorna och jag har tänkt alla dom tankarna som alla andra som mister ett syskon gör.

Fick ett mejl idag från en tjej som också mist sin bror för 5veckor sen, han valde också att avsluta sitt liv.

Jag tänker så på henne, jag skriver aldrig ut detaljer från mina mejl för det är personliga mejl och personerna som skickar till sig blottar verkligen sin själ och lämnar ut sina känslor helt o hållet.

Den här tjejens bror begravs imorgon och jag tänker så mycket på henne.

Jag minns så tydligt Charlies begravningsdag och jag lider verkligen med den här tjejen!

Jag vet att du läser min blogg och jag hoppas att du inte tar illa upp för att jag nämner det här!
Jag ska tänka på dig imorgon och jag hoppas att min blogg och mejlet jag skickade tillbaka kan ge dig någon slags styrka att orka, du har en jobbig dag framför dig och jag önskar fast att jag inte känner dig att jag kunde trolla så du slapp genomlida morgon dagen!

Du verkar vara en fantastisk människa och fortsätt kämpa,

ljuset kommer och du kommer att läka med tiden.

Du blir aldrig någonsin hel igen för det är en stor del som fattas dej, men jag lovar dig att med tiden kommer du inse att du kommer klara av att leva med det även om det är ett väldigt tungt minne att bära!

massa tankar o kramar till dig tjejen!

puss o kram*

Dagarna hemma har gått bra, så imorron eller ja idag blir det väl om man kollar vad klockan är nu, ska jag in och träffa min kontaktperson och läkare så blir jag utskriven.. ska bli skönt faktiskt..

Jag menar visst det var väl bra när man var inlagd, det var en slags trygghet liksom för man visste att man hade någon att vända sig till direkt när den där panikångesten kommer.

Men nu går jag ju på medicinerna igen så den där panikångesten ska ju inte komma liksom.. plus att jag har nummer till min kontaktperson o sånt så jag kan ringa när som om det skulle vara något.

Får reda på imorron också vem jag ska gå och träffa på öppenvården, vet inte om det kommer hjälpa mig något att ha en kontakt där, men jag får väl ge det lite tid och se hur det blir!

Det kan ju liksom inte bli värre iallafall..

Nu ser jag allt med helt andra ögon, jag har fallit och hamnat på botten och nu finns det bara en väg och det är uppåt, det kan bara inte bli värre liksom.

Jag har älsklingen också ju och det är jag så himla glad för, vet inte vad jag hade varit utan honom alltså.

-----------------------

Har fått kontakt med en mamma som mist sitt barn, hennes son blev också bara 18år gammal och dog av ett medfött hjärtfel.

En jätte trevlig mamma är det, hon har en dotter också och hon frågade mej hur jag orkade? hur jag klarade av att sakna så mycket men att ändå inte ge upp.

Och hon berättade också att hennes dotter sökte efter andra som var i samma situation som henne, andra som också hade mist ett syskon och jag sa till henne att hon kunde säga till sin dotter att kontakta mej om hon ville. jag menar vår sorg är lika stark och kanske kan vi på något sätt hjälpa varandra igenom allt.

Det är så otroligt skönt att prata med människor som går igenom samma sak för där kan man vädra alla sina känslor och tankar och ingenting känns dummt eller konstigt för dom har känt och tänkt samma sak eller gör det just nu.

Jag kan inte riktigt beskriva det, men det är skönt iallafall!

--------------------------

Nej nu ska jag sova, mormor kommer och hämtar mej halv tio imorron, så åker vi in till ängelholm och träffar allt folket där jag ska träffa och sen ska vi till klippan och hämta deras bil som är inne på omlackering efter att dom blev påkörda inne i båstad..

ajja..

ha de bra alla ni som läser här!

puss o kram*

Inget ljus utan mörker
Ingen lättnad utan chock
Inga lösningar utan problem

Glädjen finns i de små sakerna
Det är det lilla som gör det stora
Bitarna som skapar helheten

Livet kan vara vackert
allt du måste göra
är att inse det

Ett trasigt hjärta
är inget att gråta över
Lycklig vore den
som har sitt hjärta
i tusen bitar

Då fler kan få
ta del av det

Tårar hjälper dig
att se klarare på livet
och skrattet är en belöning
som gör din kamp värd

Du behöver dig själv
om du ska komma någonstans
All den kraft du lägger ner
på att tycka illa om dig själv

Skulle kunna flytta berg
om du bara vände den
åt motsatt håll

Och insåg
att det är för att du är just du
som du förtjänar att bli älskad

har inte skrivit på länge nu.. beror på att jag inte varit hemma.

Har varit inlagd på psyk sen i torsdags efter ett sjukhusbesök i hbg i onsdags, behöver inte gå in på alla detaljer o så..

Men har väl inte mått så bra på senaste tiden..

Inne på psyk har ja ialf fått kontaktperson, läkare, kurator osv..

Så ska vara hemma nu  till på torsdag, sen ska ja in och prata med läkaren o kuratorn o så, sen blir jag förhoppningsvis utskriven..

Man mår ju inte bättre av att ligga där inne med alla kioskmongo precis..

Så har börjat med medicineringen igen nu och har fått prata med lite olika folk inne i ängelholm nu så det känns rätt bra faktiskt..

Längtar bara tills jag träffar älsklingen nu!<3

puss o kram*

Ibland faller allt igen.

Man tror allt har blivit så himla bra,

man tror man mår okej.

Sen händer en massa små grejer på en o samma gång

och plötsligt är det så att ingenting är okej längre.

-----------------------------------------------

Just nu vill jag bara vara hos dig,

krama om dig och höra dig säga att allt är okej.

Har sovit as dåligt inatt och har nån konstig känsla inuti,

vet inte riktigt varför?!

puss o kram*

Har haft mycket tankar dom senaste dagarna..

Har aldrig någonsin tvivlat på dig och mig, aldrig tvivlat på min kärlek till dig eller din kärlek till mig.

Ibland påstår du att jag känns kall, jag kan själv inte förklara det.

För jag har aldrig i mitt liv varit så säker på något som jag är på dig o mig.

Antar att det är alla sår jag bär inom mig som ibland griper tag i mig och då kommer det som du kallar för kyla till min kropp.

Det är ingenting gentemot dig, det svär jag på!

Jag är så ledsen för att du ibland tror att jag älskar dig mindre,

för det gör jag inte, aldrig någonsin!

Jag har aldrig älskat en kille på detta viset som jag älskar dig.

Du är den första personen som jag kan se en framtid med.

I mina tidigare förhållande har jag bara tänkt att det är en kul grej,

kul så länge det varar liksom.

Men med dej tänker jag, att det är dig jag vill spendera resten av mitt liv med.

Det är dig jag så småningom vill bilda familj med och alltid leva med!

När jag tittar på dig ser jag en bild framför mig, en bild av lycka, fylld med kärlek.

Älskling, du är allt för mig!

Du är den första personen som ser mig, jag menar verkligen ser mig och vem jag är!

Den första personen jag vågar öppna upp för och berätta precis allt för.

Du är inte bara min pojkvän älskling, du har blivit min bästa vän också!

puss o kram*