Jag vill inte leva utan dej.
jag gör det för dej, du vet.
jag kan inte hantera det själv.
ge mej din hand o jag tar den.
Du är mitt solsken brorsan, du är mitt hjärta.
den enda som någonsin förstod mej.
den enda som visste vad jag kände.
min själ blöder, jag vill inte vara mer om jag måste vara utan dig.
Du gav mig alltid lycka, alltid leende.
I glädje o sorg fanns du där för mej.
den dagen ja berättade för dej att jag inte ville mer,
då tog du min hand o sa; -allting kommer bli bra, försök en dag till.
när jag hade försökt o jag sa till dej igen; - jag vill inte mer.
Då kramade du om mej och sa; syster, jag älskar dej. jag skulle aldrig kunna leva utan dej.
När du sa det då visste jag, visste att jag var tvungen att fortsätta kämpa för din skull, måste finnas där för dej, det tänkte jag.
Men nu då? varför kom du inte till mej som ja kom till dej?
kanske för att du visste att jag skulle säga samma sak tll dej?
kanske för att du visste att jag aldrig hade låtit dej göra det.
jag förstår inte varför du lämnade mej.
jag förstår inte hur du har kunnat dölja att du mått så dåligt?
innan har du alltid berättat allt, om du mått dåligt förr har du alltid kommit o sökt tröst.
jag har alltid funnits där.
jag förstår inte vad det är du har sökt efter?
har du funnit det nu?
mår du bra nu?
det hoppas jag att du gör.
jag hoppas du är den lyckligaste av alla änglar.
jag älskar dej  så enormt, mitt hjärta gör så ont.
saknaden går inte att beskriva Älskade du!