Lillebror
själva livet kommer att försvinna
närmar sig för varje dag som går
börjar bli vilse i mig själv
saker är inte vad dom brukar va
jag saknar Dig tomheten är stor inuti
klarar inte av den smärtan ja känner
förlorade själs syskon
tomhet av saknad fyller mig
mörkret växer, tar över mig
gårdagen känns som den aldrig existerat
---------------

Jag lägger rosor där du vilar, dom kommer att vissna snart.
Jag hoppas att du hör när jag pratar med dig,
fast jag kommer aldrig få vet om du gör det eller inte.
Jag får leva med dom ord vi växlat mellan oss när du fanns här hos mig.
Och våra minnen, kommer dom också blekna med tiden?
Jag vill aldrig glömma ditt ansikte, din röst och din doft.
Men jag vet att en dag kommer det inte att finnas där längre,
och jag kommer sakna dig mer än vad jag gör just nu.