Hur blir en Storasyster nånsin hel utan Lillebror??
Jag ser dej framför mej, jag ser ditt vackra leende.
Jag hör dej, hör ditt underbara skratt.
Vill krama om dej, hålla dej hårt & berätta för dej vad du betyder för mej!
Du gjorde livet så mycket enklare att leva.
Du gav mej en mening, du var insperationen i mitt liv.
Hur ska jag nånsin kunna le igen & verkligen vara glad?
Hur ska jag nånsin kunna skratta igen direkt ifrån hjärtat?
Varför?
Vad du än bar på, så hade vi kunnat lösa det,
tillsammans klarade vi Allt!
Men ensam vet jag inte hur jag ska stå ut!
Vi är inte som alla andra ; vi är lite bättre!
Minns du?
Du är det bästa jag vet Lillebror!
Det är för din skull som jag ska klara detta,
jag ska ta mej igenom det, på nåt sätt.
Jag ska göra dej stolt & framför allt jag ska Aldrig svika dej!
Du & Jag, Lillebror, tillsammans var vi oslagbara.
Ensam är jag så lätt att krossa.
Har aldrig känt sån här smärta förut, hur ska jag nånsin hitta ut.
Det var alltid Du som tog min hand & visade vägen,
vet att det borde ha varit tvärtom.
Vila i Frid Min Älskade Underbara Lillebror! <3<3
-----------------

Var på begravningsbyrån idag, det va riktigt jobbigt kan ja säga.. Ska man stå där o välja ut en kista, jag menar det finns ingen kista i hela världen som jag tycker är fin nog åt min bror. och vem vill välja ut en kista till sin bror?! önskar att det inte var så här.. höll på att gå sönder när han tog fram o visade bilder på kistorna.. visste inte vart ja skulle ta vägen.. 3 av Charlies kompisar var här idag o 2 av dom har tattuerat in ett minne till Charlie över hela underarmen, det va så himla fint! Snacka om att dom tycker om min Lillebror, blev så himla glad när ja såg tatueringarna, dom är helt underbara ju! stor kram till dom! imorgon ska vi till huset, har inte varit där sen detta hände, på nåt sätt längtar ja dit, vill se hur rummet ser ut nu, vill bara få va på hans rum ett tag o minnas o så. tror det blir en jobbig dag imorron, men jag känner att jag behöver åka dit, måste åka dit! Marcin ringde idag o ville att ja skulle komma ner o dricka lite o grilla o så, då slog dt mej att jag inte hade berättat för han vad som hade hänt ännu, o jag klarade inte av att göra det heller. så fick säga till han att ringa mamma så hon kunde berätta ist o när han hade gjort det ringde han igen, men då orkade jag inte svara, visste inte vad jag skulle säga ändå.. en del vänner hör av sej ofta bara skickar en tanke eller ringer, andra hör inte av sig alls, kan inte förstå varför faktiskt?! bryr dom sig verkligen så lite? eller är dom bara rädda att säga fel? jag vet inte, men hade nog kännts bättre om dom hörde av sej.
Men men, orkar inte bry mej, klarar mej utan dom ändå så.
--------------------------
Älskade Underbara Lillebror, saknar dej enormt, kom tillbaka till mej!
Vila i Frid min älskade ängel! <3<3<3<3