Det var så himla fint, så många ljus o vackra ord. Höll på o bryta ihop när dom spela öppna landskap, charlie lyssnade på den o 2 andra låtar om o om igen i fredags. Så de va speciellt att höra den. Det va fint att så många dök upp, skönt att se att så många bryr sig o att så många älskade min lillebror! Tack till alla vännerna som kom, ni ska veta att de var ett enormt stöd och att hela familjen är jätte tacksam! // men dock var minnesstunden enormt jobbig, det hela blev bara mer verkligt, ju mer tid som går ju längre in sjunker det o man inser att detta verkligen har hänt, att detta verkligen är sant. Men varför, varför, VARFÖR? Det är en fråga som dyker upp hela tiden, både i mitt eget huvud o från andra. Det finns ingen som förstår, alla uppfattade charlie som en positiv o levnadsglad kille! // Charlie, jag älskar dig enormt, att du lämnat mig kommer jag aldrig att komma över. Kanske att jag med tiden kommer kunna leva med det, men just nu känns allt bara så förbannat fel. Och de gör så ont i mig att veta att du mått dåligt utan att ja märkt de på dig, o de gör ont att veta att du känt att du inte kunde vända dig till mig o prata om det. Jag hade hjälpt dig o gjort allt för dig, vad du än hade bett mig om, det visste du ju! Jag önskar att jag kunde vrida tillbaka tiden, då skulle jag aldrig släppt dig, aldrig låtit dig va ensam inte en endaste sekund! Älskar dig högst av allt, mitt hjärta är med dig, mina tankar är med dig! Jag ska se till att du alltid lever vidare genom oss som är kvar! Du ska veta att du är mitt nr 1 har alltid varit o kommer alltid va. Visst kunde vi bråka, ryka håret av varandra o slåss på blodigaste allvar, men innerst inne älskade vi ju varann. Har så mycket mer o skriva men jag orkar inte just nu. Älskar dig högst att allt, R.I.P ÄLSKADE LILLEBROR! Pussar "lilla" storasyster