En dag kommer jag att andas ut för sista gången.

En dag ska mina ögon slutas för att aldrig se igen.

En dag ska mitt hjärtas slag sluta slå sin melodi.

Kanske inte idag, kanske inte imorgon, men en vacker dag

ska även jag bli fri!

Finns så många som försöker intala mig att jag bör

lev si o så, ta tillvara på min tid o göra något bra.

Det dom inte ser är att jag försöker varje dag,

tar tillvara på varje minut som livet har att ge.

För jag vet, ja jag vet så väl att en dag tar allting slut,

ingenting varar förevigt det är bara ett vackert ord.

Ett ord om en oändlighet som inte alls existerar.

Ibland kan man undra varför leva här o nu,

när allting en dag brister då har man ingen användning för det

man gjorde just precis nu.

Jag försöker göra saker som skulle anses värdefulla för andra,

men en del ser bara felen och tackar aldrig för att man finns.

Jag har aldrig sagt att jag är en ängel, inte heller någon djävul,

men jag erkänner iallafall mina fel, vilket många andra har svårt att göra.

Varför sväljer inte en del människor sin stolthet och ber om ursäkt för sina brister? Alla gör vi fel, alla brister vi ibland, ingen kan följa mönstret till punkt o pricka.. Men kan man be om ursäkt då är man iallafall ett steg på vägen.

----------------------------------------------------------------------------------------

Jaha, eftersom situationen idag inte är speciellt bra..

Jag syftar på att jag bråkat med pappa eller ja dom har bråkat med mej.

Så vet jag inte längre riktigt hur det blir med julen.

Pratade med min farbror igår och självklart skulle jag vara med dom hos farmor på julafton, det ska bli mysigt, då får ja fira med kusin Emil och jag älskar verkligen honom, han lyckas alltid liva upp stämningen när man inte riktigt är på topp.

Han försöker alltid få en att skratta och han va den första som kunde få mig att skratta från hjärtat efter att Charlie hade dött.

Det kommer jag alltid vara tacksam för, han gav mig ljusglimtar hela tiden och det är sånt man aldrig glömmer.

Jag tycker han påminner så himla mycket om Charlie och ja han är bara en helt underbar kusin helt enkelt!

..................................................
...

Juldagen blir med syskonen (casper o matilda) vet inte riktigt om vi ska vara här hemma eller om vi ska vara hos mormor o morfar bara.

Tror det kan bli jobbigt hos mormor o morfar för där har vi alltid varit allihopa liksom, vi har ju aldrig firat jul där utan charlie!

Här hemma har vi ju aldrig firat jul överhuvudtaget ännu, så tror det skulle göra minst ont i hjärtat att vara här faktiskt.

Men vi får väl se hur det blir.

Jag fasar bara för julen för jag känner redan nu hur ångesten växer och hur jag börjar må dåligt ju närmare jul vi kommer.

Vill egentligen inte fira jul alls, men sen vill jag inte heller sitta själv på julafton.

Allting är lite jobbigt nu och jag mår egentligen inget vidare bra alls, ska börja med medicinerna igen på inrådan av psykologen som insisterade på att jag skulle göra det när jag ringde och pratade med henne förut.

Hon tyckte inte alls att det är lämpligt i mitt "tillstånd" (som hon kallar det) att inte använda medicinerna när dom kan och kommer hjälpa mej som hon säger.

Hon sa att dom tar ju inte bort min smärta, men dom hjälper mig ur depressionen och hjälper mig att komma "tillbaka" liksom.

Jajja, nu hinner jag inte skriva mer här har massa samtal som ska göras, till doktorn o skolor o så!

Btw, har noog en nyhet sen =) vi får se!

puss o kram*