mina råd till er föräldrar som förlorat ett barn som inte vet hur ni ska göra med dom efterlevande syskonen:

jag som syskon kan nog bara säga att det bästa ni kan göra är att prata mycket med era barn! var öppna med allt som händer och låt dom ta del i det hela, även om ni kanske känner att det blir för tungt för dom, tro mig dom säger ifrån och det ordentligt om det blir för jobbigt.
När ni frågar hur era barn mår och dom svarar "bra", tro då inte alltid på dom, observera och kolla, men var samtidigt inte för på, ni måste ge "space", luftrum så att dom inte känner sig instängda i det som hänt.
Vi är precis som ni vissa dagar är bra, vissa sämre!

Men ja det bästa ni kan göra är att låta dom ta del i vad som händer, lyssna på dom, se dom..För även om ni är i er sorg och vi syskon i vår sorg så är det samma person vi saknar, samma längtan vi känner och samma misslyckande.
Ni kanske känner er misslyckade som föräldrar då ert ena barn tagit sitt liv, men vi känner oss också misslyckade som syskon när ett av våra syskon tar sitt liv.
Vi undrar precis som ni varför vi inte räckte till? vad vi hade kunnat göra annorlunda? varför vi inte sa o gjorde vissa grejer?
Många av våra tankar är lika bara det att vi som barn kanske inte kan göra oss hörda på samma sätt.
Nu är jag ett äldre syskon, äldst utav oss 4a, men när jag var 13 tog min kusin också livet av sig på samma sätt som Charlie (min bror) gjorde och där kände jag mig ganska utanför, och jag förstod mer än vad folk ville berätta.
Barn ser, hör o känner mycket mer än ni som föräldrar tror.

Observera, lyssna, se! de är mitt råd!

sommaren är på g nu gött satan :) hihooo :p

är på braigt humör idag, först så ska ja jobba nu hela veckan, eller ja fram till fredag då såklart, inte helgen :O :)

Och sen har ja antagligen fått ett jobb till nu :)

fick precis mejl från hotellet o ska ringa dit nuuuu :) iiie!

goddie, för pengarna behövs verkligen nu alltså!

skönt o ha nåt o göra i sommar också liksom,

och jag kommer garanterat ha mer jobb efter sommaren också skulle ja tro.

så blir de nu på hotellet också så kommer ja ju jobba på dagiset på förmiddagen o sen ner till hotellet! yaao, men näe nu har ja inte tid o sitta här ska ringa dom nu på direkten :)

skriver sen o berättar hur det gick :)

puss o kram*

Hur märkligt är det inte att man mitt i sorgen måste försöka inse att livet går vidare? För hur gör man egentligen för att gå vidare?

Kan man nånsin gå vidare?

Jag menar denna förlusten kommer ju finnas med mig hela livet,

att jag förlorat Charlie är ju något jag kommer bära med mig resten av mitt liv,

det är ju inget jag nånsin kommer kunna glömma.

Jag har ju levt med honom vid min sida i 19år,

vi har bråkat o slagits, dragit hårtussar från varandra o jävlats,

men vi har ju alltid funnits där för varandra i vått o torrt,

alltid älskat varandra och ställt upp för varandra så som bara syskon kan göra.

Det är inget litet tomrum han lämnat efter sig precis,

de är det största tomrummet ja någonsin haft..

Det är liksom en pusselbit som saknas och ett slags hål i livet.

För jag vet att den dagen hans vänner börjar skaffa barn t.ex kommer ja att tänka: detta fick aldrig Charlie uppleva.

Eller vid andra stora händelser som han borde vara med vid, som han borde uppleva.. Ja det finns massor med såna konstiga tankar i ens huvud, dagligen.

Som flest blir dom när man saknar som mest.. <3

Det finns så mycket tankar här inom mig,

det är inte alltid lätt att få ut allt det man tänker på

och ibland vill man inte ens få ut det man tänker på.

Jag tänker på saker som hänt,

året som har gått..och hela tiden ställer jag mig frågan: hur fan har vi orkat?

Ställer mig även andra frågor: vad har vi fått ut av det här?

vad har vi lärt oss? osv...

Det låter hel knäppt för er som inte förlorat någon, men tro mig man lär sig vääääldigt mycket av att förlora en närstående och av sorg.

Det låter sjukt, att man kan lära sig något av det ja, men så är det faktiskt.

Jag t.ex har lärt mig hur värdefull varje människa är, jag försöker att undvika konflikter osv för tänk om nåt händer? då vill man inte skiljas som ovänner.

Jag har lärt mig att en person som säger; jag mår bra! nödvändigtvis inte behöver må bra, allt kan va teater och inombords kan den människan må oerhört dåligt.

Jag har lärt mig vilka som är mina riktiga vänner, dom har funnits här och stöttat mig och hjälpt mig så gott dom kunnat i min sorg, medans en del andra som kallade sig för vänner har försvunnit som i ett trollslag, kanske av rädsla, kanske av feghet, jag vet inte?! 

Jag vet bara att ni inte är värda min tid, att livet har mer att ge än falska "vänner"

Jag vet speciellt en, vi hade så bra kontakt, ringde och pratade i flera timmar varje dag, träffades så ofta de gick osv.. 

Men efter att jag kom hem från spanien tror jag inte jag hört ifrån dig något alls, ungefär som att vi inte längre existerar för varandra.

Du ska veta att jag värdesatte din vänskap, att jag tyckte du var en toppen vän och att jag verkligen litade på dig till 110%, men idag är jag bara så oerhört besviken och undrar faktiskt; vart fan tog du vägen?

för jag vet att du bytt nr, för de går inte komma fram till dig längre.

Dålig stil tycker jag faktiskt, men antar att vår vänskap inte var lika värdefull för dig som den var för mig!

Du räknades till en av mina bästa.. men men, människor som ligger i ens förflutna var inte värda ens framtid sägs de, i guess thats right! :)

Jag har också fått en helt annan syn på livet, jag värdesätter allt, varenda litet ögonblick är betydelsefullt och jag skulle aldrig få för mig att spendera tid på nåt som är meningslöst eller som ändå inte betyder något för mig.

Kan låta nonchalant, men det är det inte ja lovar :)

Jag har också lärt mig att uppskatta min familj på ett helt annat sätt, självklart har jag uppskattat dom hela tiden, men nu ännu mer!

Som att min familj är en ny familj eller nåt, jag ser dom med andra ögon.

och på sätt och vis är vi väl en ny familj skulle jag tro?!

ajja, nu har ja pladdrat på om en massa haha!

tänkte att eftersom de är så många som läser min blogg så kan vi köra en

frågestund? Ni får ställa vilka frågor ni vill, om precis vad ni vill och jag svarar på allt, kommer inte skriva vem det är som frågar vad osv..

kommentera med din fråga här eller mejla den till: nillepille_87@hotmail.com

ha de finfint puss o kjaaaaaam*

Jag har klättrat över höga berg,

ramlat ner i djupa dalar.

Ändå står ja här nu på toppen

och ser ut över mitt liv.

Var fann jag styrkan?

Jag tackar Gud!

Visst finns det delar jag skulle förändra,

dagar jag skulle utplåna, timmar, minuter,

ja t.o.m sekunder jag skulle undvika.

Men om jag fick välja att göra det,

hade mitt liv då sett ut såhär nu?

Hade jag haft vissa människor i mitt liv då?

Eller hade allt varit annorlunda?

Det finns alldeles för många frågor utan svar.

ooh nice väder äre idag =)

vi har nyss vart i stan en runda, satt borta vid nissan o drack öl och bara snackade, myyys :)

och nu tänkte vi glo färdigt en film som vi inte orkade se klart igår och sen ska vi hem till Lina, en kompis tll älsklingen, på lite fest :) 

jaoo..orkar inte skriva mer :P haha!

skriver kanske senare istället :)

puss o kram*

ibland är inget som man tror det är.

och ibland blir inget som man trodde det skulle bli..

finns inget att säga idag!

puss kram

igår var det 1år sen vår Charlie lämnade oss.

Dagen var jobbig, men måste säga att den iallafall var lättare än vad jag hade väntat mig, tror det berodde på det fina vädret och på att jag hade folk omkring mig hela dagen som älskar mig och som jag älskar! <3

frida, helena, hannah och peo kom hit en runda och drack kaffe och snackade lite, var skönt att träffa dom, det var ett tag sen nu!

sen åkte jag, mamma, matilda, legenden och martin till graven, jätte fint var där <3

sen hade jag tagit en tramadol för att jag har sån jävla värk i en visdomstand, så sen låg jag mer eller mindre avslagen på soffan hela kvällen, kunde inte ens äta middag fast att det var skit god mat :O

det typ bara snurrade och jag mådde illa som fan..så från och med nu ska ja bara ta en halv sån åtgången, tror det är för dom är för starka..

men värken släppte ju iallafall..haha!

jaa o sen tittade jag och älsklingen på en film han hade laddat hem och sen somna vi rätt fort hehe eller ialf jag =)

och nu ligger han o sover o ja sitter här typ,

vi ska in till halmstad sen för han ska träffa sin manager och jaa sen vet ja inte vad vi ska göra ännu, nåt blir det väl iallafall!

Påsken har varit helt okej, vi var hos jeanette med familj i lördags..

käkade och firade hennes dotter matilda som blev 15, eller ja hon hade redan fyllt år men vi firade henne då ialf..

nää nu vaknade älsklingen, puss o kram*