En tår trillar.
Ett andetag tystnar.
En tanke är förvirrad.
Lämna mig inte.
Stanna här, håll mig.
Lova att allt blir bra.
Säg att det bara är en svaka som gör att du beter dig såhär.
Jag förstår.
Inga tvivel alls, jag är ingen vacker person.
Du har min fulla förståelse.
Men du har inte låtit mej visa vem jag verkligen är.
Du har inte gett mig en riktig chans.
Kanske när du ser, att under ytan.
Den där ytan som är hård, som inte släpper in någon.
Är jag mjuk, jag kan också älska, kan också vara lycklig.
Är bara så rädd att visa det, är så vann vid att bli sviken.
Men vill inte mer, inte av dig.
Du är en vacker person.
Den vackraste jag någonsin mött.
Jag vet att ja stängde dig ute.
Men jag lovar, jag är redo nu.
Redo att visa vem jag är, redo att berätta om mina tankar.
Om känslorna som bor där, djupt inom mig.
Klar att berätta om allt det, som är min stora hemlighet.
För du, ja just precis Du, är den enda person ja vill öppna mej för.
Men det är du som har nycklen, du som bestämmer nu.
Om ödet vill som jag så ber du mej berätta.
Annars kan du kasta nycklen o låta dörren vara stängd.
För de finns ingen mening med att riva upp sår,
om du ändå inte tänker finnas där.
Jag är en djup person.
Bär på så mycket känslor, har så mycket tankar.
Inga vanliga tankar, inga tankar om vädret o vilka kläder som är inne.
Mina tankar är bortom allt det.
Därför har ja ingenting sagt, är så rädd att skrämma bort dej.
Att du ska försvinna ur mitt liv.
Jag ber om så lite egentligen.
Jag önskar att jag kunde få ditt hjärta, men bara om du är helt ärlig.
Annars vill jag vara din vän, att vi ska finnas för varandra.
För aldrig har jag möt en människa som fått mig att känna;
- här kan du öppna upp, berätta din stora hemlighet!

det är nu det gäller, nu ja har min chans.
ja säger nu eller aldrig.
fortsätter kämpa eller så ger jag upp.
är så trött på den hårda vägen,
vill ta den enkla för engångsskull.
inte min stil,
men vem är jag nu?
samma som förr?
nehej då, Emelie dog med dej.
tjejen jag är nu, känner jag inte alls.
har ingen aning om vem hon/jag är.
alla säger: du är så stark tjejen!
men hallå?
är ni så blinda?
ser ni verkligen inte hur ont jag har?
mitt hjärta blöder,
o själen, vad hände med den?
jag försöker på alla sätt.
men allt jag gör bara rasar mitt framför näsan på mej.
jag ger upp, det är inte meningen att det ska va så här.
och jag har verkligen ingen ork att kämpa.
ingen ork att ens försöka.
lever i min egen bubbla för att skydda mej själv.
men ja känner hur allt trycker på,
den spricker snart o då vill ja inte vara med.
såå, låt mej slippa känna!