Vid ett självmord kan det uppstå mycket ilska, många blir arga och undrar hur han som tog sitt liv kunde göra så mot oss runt omkring honom.

Men man får ju faktiskt inte glömma bort hur den personen måste ha mått då det gått så långt at han ser döden som en sista utväg.

Då kan man undra är det egentligen inte OSS runt omkring honom som folk borde vara arga på?

För att vi inte såg hur man mådde, för att vi inte kunde hjälpa o förhindra?

Jag anser att vi egentligen inte har någon rätt att vara arga på honom.

Har man väl bestämt sig för att avsluta sitt liv då har man bestämt sig och  kommer att avsluta förr eller senare.

För då har man redan stängt av.

Man har stängt av sina känslor och fokuserar bara på hur och när man ska ta det sista steget.

Man tänker inte på dom runt omkring, man förstår inte hur illa man gör dom människorna för man har redan stängt av.

Visst jag har varit arg på Charlie, menat att han svikit mig då han visste så väl att han var mitt allt.

Men egentligen är det ju tvärtom, det är JAG som svikit.

Nu får ni inte heller tro att jag går rundor och ger mig själv skulden,

för jag vet att jag inte kunde gjort något för att förhindra detta,

för att om jag skulle kunnat förhindra detta då hade ju Charlie levt, eller hur?

Men någon rätt att vara arg på honom för hans beslut det har vi faktiskt inte.

Isåfall är det oss själva vi ska vara arga på.

Oss själva och på samhället.

Jag kunde inte hjälpa Charlie, jag kunde inte göra något för att förhindra det..Men genom det som hänt har jag tyvärr lärt mig väldigt mycket och kanske, ja kanske kan jag iallafall hjälpa någon annan.

Och jag vet att Charlie ser mig idag och är stolt över att jag kommit så långt som jag har, han är stolt över att jag inte ger upp.

Och jag, jag är också stolt över mig själv.

För att jag är kvar och fortsätter kämpa fast att jag egentligen inte har någon ork till det!

Saknar dig så enormt mycket Charlie! <3

weeeey de gick hur goddie som helst på skyttet idag alltså.. :D

198 poäng av 200 möjliga :D Nästa gång ska ja fan skjuta 200! (A)

Ligger väldigt bra till på listan :D mohaha.. glömde titta idag men ja antar att ja knappast ligger bland dom sista iaf ;) höhö!

Jahapp typ inte så mycket o skriva..skulle bara skryta lite om skyttet :D

kram på er allihopa*

Du får mig att vilja när jag egentligen inte orkar.

Det bästa jag vet är när du helt spontant kommer och kramar om mig och säger; -Emelie, jag älskar dig!

Du är en underbar liten tjej systeryster och jag vet att du kommer växa upp till en otroligt fin tjej!

Jag är stolt över dig som bara storasyster kan vara!

Älskar Dig hjärtat<3

Mina syskon är det vackraste jag har!

Att Charlie inte längre finns hos mig kroppsligt betyder inte att jag älskar honom mindre.

Jag älskar honom av  hela mitt hjärta, precis som jag gör med Casper & Matilda, ni ska veta att jag gör precis allt för er!

Ni får aldrig någonsin vara rädda för att komma med era problem till mej,

för jag lovar att göra allt jag kan för er!

<3

Man är inte syskon för att man legat i samma livmoder.

Syskon kan man också va för att man växt upp ihop.

Spelar ingen roll att vi inte har samma mamma & pappa

du är och kommer alltid att vara min storebror ändå Fredrik!

Älskar dig som bara en lillasyster kan göra!

Jag har lagt till en ny länk här på bloggen till Familjen Sellergrens hemsida om deras son Christian som också valde att lämna oss alldeles för tidigt, sidan har hjälpt mig mycket.

Det känns fint att kunna gå in där och läsa och ja jag finner nåt slags stöd eller vad jag ska kalla det i deras fina sida.

Så jag tycker ni ska gå in och kika där och kanske tända ett litet ljus för Christian.

Jag kände inte Christian och vet egentligen inte alls vem han var,

men har träffat hans mamma, hon var med hemma i huset när ambulanspersonalen kallades till platsen natten då Charlie valde att lämna oss och hon sitter också med i en förening som heter SPES-Riksförbundet för SuicidPrevention och Efterlevandes stöd.

Det jag hört och läst om Christian får mig att känna att han var en underbar kille.

Och jag vill göra folk uppmärksamma på att vår familj är inte den enda familjen som drabbats av en så här enorm sorg.

Och vill också att folk ska se det jag ser att denna familjen är en oerhört stark familj, precis som ni tycker att vår familj är oerhört stark.

Att mista ett barn eller ett syskon är två helt olika sorger men precis lika starka.

Föräldrarna mister sitt barn och sörjer på sitt vis,

syskonen mister en bror eller en syster och sörjer på sitt vis.

Ingen sorg är exakt likadan men smärtan och saknaden är densamma för oss allihopa.

Oavsett om vi mist någon pga självmord eller genom en olycka så är smärtan densamma.

Då sitter ja vaken inatt igen o bara tänker, kan inte stänga av tankarna

ochdå hamnar jag här istället för de känns ändå som någon slags tröst att kunna skriva av mig lite grann.

Imorron ska ja till psyk igen, skulle dit o kolla hur medicinerna funkar,

men jag har inte börjat med dom ännu =/

vet inte om jag ska börja med dom heller.

Vill egentligen klara mig utan dom, även om alla tjatar om att jag måste ta dom.

Men vill inte leva i en vardag av tabletter för att orka.

Jag vill hitta mitt eget sätt att orka liksom.

Kan inte förklara det, men i vissa stunder känner jag att jag verkligen skulle behöva dom där tabletterna och i andra stunder tvivlar jag skarpt på om jag behöver dom!

Får väl prata med hon på psyk om det imorron.

-----------------------------

Jag har funderat lite på varför jag är så rädd för att släppa någon inpå mig.

Varför jag är så rädd för att älska någon.

Jag vet varför, för att jag har redan blivit sviken så mycket.

Först Pierre som lämna mig, han tog ju sitt liv.

Sen Eddie som på sitt sätt svek mig enormt genom en handling jag aldrig trodde han var kapabel till.

Och sen lämnade älskade Charlie också mig, genom att ta sitt liv.

Jag är så rädd att förlora människor att jag helt enkelt försöker låta bli att älska människor.

Är inte det sjukt?

Att jag inte ger människor en chans liksom?

Ja vet inte, kanske blir de bättre med tiden, men just nu har jag helt enkelt ingen tillit till mänskligheten, kärleken eller något överhuvudtaget =/

kram på er alla*

Jag har insett en hel del grejer idag..

Man får må dåligt, man får hata sitt liv, man får önska att man inte fanns.

Men samtidigt är det väldigt väldigt viktigt att veta att man får le, man får vara glad, man får ha lyckliga dagar.

Man ska inte ha skuldkänslor för att man någon dag då o då mår bra och känner att man faktiskt lever ett ganska bra liv.

Man får lov att känna allt det där även om Charlie inte längre finns.

Visst det är väldigt svårt, svårt att ens erkänna för mig själv att jag har stunder då jag mår ganska bra och känner att livet är hyfsat.

Men det är så det finns faktiskt stunder då och då, där jag känner att livet trotts allt är värt att leva.

Vissa stunder är ingenting värt något överhuvudtaget och  man önskar bara att man kunde slänga sig framför tåget typ.

Men andra stunder då känns det som att man har precis allt, nån stund ibland då känns det precis som att man trotts allt är ganska lycklig.

För jag är ju egentligen väldigt lyckligt lottad.

Jag hade världens finaste, underbaraste lillebror och det är jag lycklig för även om jag inte fick behålla han så länge så fick jag iallafall 18 sjukt fina år med honom!

Och sen har jag ju mina andra underbara småsyskon Casper och Matilda, där är jag också väldigt lyckligt lottad, för dom är verkligen hur fina som helst och jag älskar dom så högt.

Jag är lyckligt lottad med världens underbaraste pappa som gör allt för mig.

Jag är lyckligt lottad med världens underbaraste mamma som jag tyvärr oftast låter allt gå ut över, men hon finns ändå alltid där för mig, precis som pappa!

Sen har jag lillan och fredrik mina bonus familjemedlemmar som jag också älskar väldigt mycket o utan dom skulle jag inte heller klara mig.

Hela min familj gör att ja känner mig lyckligt lottad, för dom gör allt dom kan för mig, ställer alltid upp för mig. Finns alltid där hur illa jag än beter mig när jag mår som värst.

Men med denna bloggen ville jag mer få fram till folk som förlorat någon att; man får vara glad, man får bli lycklig igen, man behöver inte vara ledsen o gråta 24timmar om dygnet.

Ge dig själv något du tycker om, gör något du vet att du mår bra av!

Du förtjänar det, du om någon efter allt du går igenom!

Man måste få må bra också!

kram på er alla*