psykvården sägs ju va så jävla bra.
ja det ingen vet har ingen ont av.
media visar upp en så vacker fasad.
psykvård hit o psykvård dit.
det ingen ser, det ingen vet
är att dom så gärna skriver sina små lappar,
dom där vackra recepten.
det ingen ser, det ingen vet
är att psykvården med sina jävla tabletter skördar så in i helvetes många liv.
mår du dåligt?
men kom då så ska farbror psykdoktor ge dej medicin.
den som mår dåligt tackar o tar emot,
säger inte gärna nej till tabletterna.
men det ingen ser, det ingen vet
är att dom jävla tabletterna förstör människors liv.
ångest dämpande hit ångestdämpande dit.
mellor kallas de i min värld o inte fan
ger dom människor hjälp,
snarare stjälper en som redan ligger.
öppna ögonen för fan o sluta skriva ut alla dessa fucking recepten.
tror dom på allvar att lite tabletter kan läka ett trasigt hjärta
eller en fördärvad själ???
nej du, dom pajar snarare mer.
-----------------------------------

Tårarna faller,
jag är helt maktlös.
Spelar ingen roll vad ja säger eller gör,
du kommer aldrig åter ändå.
Jag tittar ut en stjärnklar natt,
drömmer o önskar,
att få bli ett med dej snart.
Klarar inte av livet som det är idag,
utan mening utan hopp om förändring.
Folk dom snackar,
ja jag är ju van,
men en del ord smärtar mer än dom är menade att göra.
Jag ser bara mörker o absolut inget mer.
Ett stort tomt hus,
mörkerlagt utan fönster eller dörrar.
Ja sitter där i mitten av rummet
och kan inte ta mig ut.
Jag ger det sista jag har,
sen tar ja mina tankar med mej.
Du vet ej hur denna vers var menad,
för mej betyder den mer.
Tittar upp en sista gång,
stänger ögonen o låter mörkret ta över.
Finner ingen mening med att andas,
ingen mening med att se.
Allt runt omkring är ändå ont,
lever i en värld fylld av dårar o ett självhat som sårar.
Lämnar allt i någon annans händer,
för jag är inte tillräckligt stark.
Ångesten växer och paniken tar över,
den är min vardag och jag blir aldrig fri.