åwwh min kusin har fått sitt barn nu, en pojke blev det men de visste vi ju redan :) Isak ska han heta, så hiimla söt!

Så nu har Tindra pluttan blivit storasyster, har inte träffat dom ännu, men undrar vad hon tycker om att ha blivit storasyster :)

ajja näe nu ska ja gå o duscha tänkte ja!

puss o kram*

Älskade lilla Charlie, du anar inte hur saknad du är!

Och det gör så ont i mig att se hur Casper & Matilda mår, hur mycket dom saknar dig & hur mycket dom egentligen verkligen behöver dig!

Jag vet att det hade gjort lika ont i dig om du såg det.

Dom har tvingats bli så stora, tvingats att mogna så fort.

Casper är mycket mognare än andra 13åringar och matilda mycket mognare än andra 9 åringar.

Det borde inte vara såhär, dom borde få växa upp och mogna i sin egen takt och dom borde inte behöva känna denna ständiga smärtan och saknaden!

Lilla Charlie, jag förstår inte hur du kunde lämna oss?

Jag anklagar dig inte, men titta på dom, om du bara hade tänkt på dom så vet jag att du aldrig hade valt att avsluta, jag vet att du då inte hade klarat av det.

Jag undrar Charlie, vad det var som egentligen hände?

Hur det kunde bli såhär? Hur du som alltid var så full av liv, glad, positiv, full i fan, kunde må så dåligt? Jag klandrar mig för att jag inte såg nåt?

Jag har tänkt tänkt tänkt, men nej det finns inget du har sagt till mig som jag borde ha reagerat på och tänkte att "kanske är det något som är fel"

Älskade du, om du bara hade kommit till mej, jag hade gjort precis vad som helst för dig och det visste du så väl!

Minns i början på gymnasiet när där va några killar som var elaka mot dig (skriver inte vilka eller vad) men minns du då, att vägrade berätta deras efternamn för mig, att du vägrade visa i skolkatalogen vilka det var, för du visste att jag hade dödat dom direkt!

Det finns liksom ingen stopp i mig när någon är idiot mot någon som jag älskar så mycket!

Jag är väl egentligen kanske glad för att du inte sa eller visade vilka dom var, för idag vet jag om att jag just nu hade klandrat dom som fan och jag hade inte kunnat låta det bara vara, utan hade konfronterat dom och anklagat dom så till den grad att, ja jag vet inte vad?!

Men jag gör nog det idag, anklagar dom, anklagar mig själv för att jag inte var mer bestämd med att du skulle visa vilka dom var! Hade jag vetat hade jag garanterat gjort allt för att förstöra deras liv, så som dom sårade dig!

Jag vet egentligen innerst inne att dom inte har med ditt självmord att göra Charlie, för ni var ju vänner igen nu.

Men ändå, dom tankarna gnager i huvudet hela tiden!

Kanske är det bara för att jag måste hitta en syndabock, någon som jag kan säga " det är ditt fel, alltihop är ditt fel"

Jag önskar Charlie att du kunde komma tillbaka nu, vi har varit utan dig så länge och saknaden är så jävla smärtsam och liksom ångestfylld.

Igår tvingade jag mig själv att lyssna på "tears in heaven" och "curly sue" fast att det gjorde så jävla ont, jag behövde de på något vis, behövde plåga mig själv.. Jag gör så när ja får panikångesten nu Charlie, istället för att göra en massa dumt eller försöka skada mig själv fysiskt så plågar jag mig psykiskt istället!

Tvingar mig själv att sitta och titta på alla foton jag har på dig, tvingar mig själv att läsa alla dina sms ja sparat, tvingar mig själv att läsa våran sista konversation, för jag tänker att kanske finns det nåt litet i den konversationen som jag kunde sagt/gjort annorlunda så hade du kanske funnits kvar.

Det äter upp mig inifrån att veta att jag var den sista som pratade med dig, men att jag inte visste vad som skulle hända och att jag inte kunde hjälpa dig!

Jag är iallafall glad att jag flera gånger den kvällen sa att jag älskade dig och att jag va stolt över dig och sånt!

Fy fan va jag är glad för att jag sa allt det Charlie, jag önskar bara att det hade kunnat påverka ditt val, jag önskar bara att jag hade räckt till!

Jag hoppas att du har det bra där du är nu och jag vet att vi kommer ses igen, jag bara vet det!! Och du Charlie? Snälla, vaka över Matilda & Casper, dom behöver det!

älskar dig <3 "vi är inte som alla andra, vi är lite bättre!" remember?

jaha snart fredag igen =) skönt som faen, betyder att ja kan sova hur länge ja vill på lördag :D haha som ja längtat efter att få sova länge hela veckan nu! ^^

ajja, imorron blir de hem till madde, ut o käka, sen lite fest i guess!

älsklingen ska ju nog inte va hemma :( bläääh, men han kommer ialf igen på söndag då :D iie! <3

som ja saknar han alltså :O sjuuuuuuukt, min baby är mitt allt jööh <3

hm jaha gjort idag då?

jobbat, började klockan 6 :/ ouuuf säger ja bara, as jobbigt men skönt att man slutar tiidigt ialf, slutade halv 11 :D

tycker de är rätt kul att ja har nycklarna till heela skolan nu som ja en gång själv gått på, så nu kan ja kika in i alla dom "hemliga" rummen som vi som elever aldrig fick se ;) höhö!

fiifan säger ja bara, jag o mamma hittade det fulaste rummet av alla hahahaa ska se om ja kan lägga in en bild sen, det ser verkligen inte ut att tillhöra en skola ialf xD

ajja, näe nu pallar ja inte skriva mer :)

puss o kram*

följande dikter har inte jag skrivit utan dom kommer ur en bok jag håller på att läsa just nu "14år till salu"

jag vill inte se det mer

jag vill inte minnas

men även om jag blundar

så finns det alltid där

 

jag försöker skrika 

men det kommer inga ord

det är bara rösterna i mitt huvud

som aldrig tystnar

 

och jag knyter mina händer

kniper ihop ögonen

höjer volymen på radion

 

men det försvinner aldrig

aldrig försvinner det

------------------

 

En del faller vackert

En del faller hårt

En del faller alltid

alltid ner i hål

 

En del hittar inget

en del hittar allt

En del hittar bara

sådant som inte räknas alls

 

Jag vet att du lever mitt ibland

fast mitt i ingenstans

mitt i allt det där

du försöker ge ett namn

 

Jag vet att du odlar vingar

för din hud har blitt för trång

Jag vet du försöker

flyga bort någonstans med dom.

 -------------

Krossar tårar

och dricker skållhett

 te för att smälta

ångestklumpen i halsen

 

men det fungerar inte och jag

skriker med huvudet i kudden och

duschar alldeles för varmt

för att spola bort smutsen som alltid

 suttit fast innanför huden

 

river ut blad

ur den svarta boken

som jag fick för att kunna

dela mina minnen

men som bara påminner om

hon som försvann

 

bilder som spelas

upp om och om igen

en svartvit film som

går på repeat i mitt inre

 ---------------------------------

jag kan inte sätta ord

på det som inte går att förklara

jag har betong i min hals

för jag lärde mig för länge sen

att man kan inte säga allt

 

jag fick inte gråta, skrika eller viska

men nu när hemligheten inte längre är vår

slåss jag med mig själv för att våga

avslöja det som aldrig fick bli sagt

 

men kanske slåss jag för något 

som aldrig går att reparera

det kanske är för sent

trasade alla nätter sönder så mycket

att det aldrig kan bli helt?

 

men jag orkar inte fly

från något som alltid följer efter

som alltid hinner ikapp

--------------------

 

Det är någonstans 

mellan somna och vakna

som det förflutna slår sina klor

runt mitt hjärta och medvetande

 

tränger sig in, gnager, lemlästar

förstör allt som blivit helt

 

jag har slutat att skrika

vrider mig bara i kallsvettiga

sängkläder som snor sig 

runt min kropp

 

försöker tänka förnuftigt

ångest kan inte döda

det förflutna har inte återvänt

 

men

hur säger man det till sig själv

när det enda man ser

är det som aldrig går att sudda ut

------------------------------------------------

frågar mig själv 

om det aldrig kommer ta slut

önskar jag kunde läsa sista sidan

slå ihop pärmen och ställa tillbaka

historien om mitt liv i bokhyllan

och bara ta fram och kunna se tillbaka

när det passar mig

 

men jag lever med det förflutna 

närvarande i varje steg

varje andetag andas

kvarglömd ångest

som borde ha hämtats 

för länge sen

Dagen har vart goddie! Eller ja hittintills ialf :P

har jobbat, slutade nyss, det går helt okej förutom att ja stör mig som fan på vissa där..och som ja sa till mamma haha om den personen inte slutar va så jävla korkad snart så kommer jag inte kunna hålla tyst,

såå korkade människor är det värsta jag vet...

Okej med människor som är lite blonda eller tröga, men den personen är ju fan extrem, ibland undrar jag om hon inte är född lite hjärnskadad eller nåt sånt ;P haha!

Men annars är de rätt okej folk som jobbar där faktiskt :)

Hum, sitter o funderar på vad jag ska göra idag?! :S

kanske sola lite eller nåt? är ju rätt fint väder och inte de minsta kallt :)

ajja, skriver säkerligen mer senare idag!

puss o kraam*

glömde ju nästan bort att skriva i bloggen idag :O :P hähä

nä men har inte orkat bara, jobbade till 1 idag o sen när ja kom hem däckade ja direkt :P sov till typ 3 ställde klockan för annars kommer ja inte kunna sova nåt inatt ju :O

Har sovit skit lite dom senaste dagarna alltså..

i förrgår natt sov jag inte alls, och igår på dagen sov ja typ 2 timmar och sen inatt sov ja typ 3 timmar o så 2 timmar nu idag ju,

så man är rätt slut i hela kroppen faktiskt.

Men de är bara helt omöjligt att somna.

De är rätt sjukt, när jag är hos älsklingen kan jag somna typ när som/var som, bara han är inärheten haha.. men här hemma kan ja knappt sova alls :O

hoou hoou :( haha

fredag blir de ut o käka (mysigt) =)

annars är de la inget som är planerat ännu i think..

ajja, nu ska ja läsa lite, har hitta en bok som verkar rätt bra (Y) "14 år till salu" heter den =) 

 pusss o kram osså smek på älsklingen ;) *

kärlek <3

mina råd till er föräldrar som förlorat ett barn som inte vet hur ni ska göra med dom efterlevande syskonen:

jag som syskon kan nog bara säga att det bästa ni kan göra är att prata mycket med era barn! var öppna med allt som händer och låt dom ta del i det hela, även om ni kanske känner att det blir för tungt för dom, tro mig dom säger ifrån och det ordentligt om det blir för jobbigt.
När ni frågar hur era barn mår och dom svarar "bra", tro då inte alltid på dom, observera och kolla, men var samtidigt inte för på, ni måste ge "space", luftrum så att dom inte känner sig instängda i det som hänt.
Vi är precis som ni vissa dagar är bra, vissa sämre!

Men ja det bästa ni kan göra är att låta dom ta del i vad som händer, lyssna på dom, se dom..För även om ni är i er sorg och vi syskon i vår sorg så är det samma person vi saknar, samma längtan vi känner och samma misslyckande.
Ni kanske känner er misslyckade som föräldrar då ert ena barn tagit sitt liv, men vi känner oss också misslyckade som syskon när ett av våra syskon tar sitt liv.
Vi undrar precis som ni varför vi inte räckte till? vad vi hade kunnat göra annorlunda? varför vi inte sa o gjorde vissa grejer?
Många av våra tankar är lika bara det att vi som barn kanske inte kan göra oss hörda på samma sätt.
Nu är jag ett äldre syskon, äldst utav oss 4a, men när jag var 13 tog min kusin också livet av sig på samma sätt som Charlie (min bror) gjorde och där kände jag mig ganska utanför, och jag förstod mer än vad folk ville berätta.
Barn ser, hör o känner mycket mer än ni som föräldrar tror.

Observera, lyssna, se! de är mitt råd!